Då var det snart dax för den tredje cellgift beh, har idag tagit prov för att kolla mina blodkroppar. Måste kolla att det står rätt till annars ingen beh. Helgen som gått eller veckan kan man nog säga har varit full av allt möjligt, både bra och kaos artade händelser.Mannen fyllde 50 så de har planerats för fest. MASSOR av mina vänner har hört av sig för att få hjälpa till, dom är underbara, tänk vilka människor det finns och dom känner JAG!!! Veckan börja ganska lugnt med tältresning i trädgården som skulle rymma 80 person, dansgolv, bar o en massa annat, så stort va de. De har bakats och pyntats, men osnagen blev kaos artad för kroppen slutade att lyda mig, fick inte hö benet med mig kunde knappt gå och jag höll på med brödbakning. Insåg att de här kommer inte att funka till helgens festligheter så de va bara att ringa naprapaten akut o gråta sig till en tid samtidigt som ugnen pajar så det finns ingen värme till mitt bröd samtidigt som dottern ringer o bilen har pajat så hon kan inte ta sig hem två mil, då kände jag att nu kan inget mer hända, eller? nej de räckte me de, men de e då man ringer sin bästa vän som kommer som skuten ur en kanon, hämtar plåtar kör hem o bakar klart, man ringer grannen som sätter på sin ugn och som också bakar klart det färdig jästa brödet! Akuttiden blev morgonen efter.

Klockan 01.00 smäller det skott i trädgården, som då är fylld av gamla möbler o bråten samt massor av vänner som sjunger Ja må han leva........ , ja de va bara att linka sig upp som en gammal tant med stöd av allt som kom i min väg. Det blev en trevlig natt med smörgåstårta o kaffe o öl.

9.00 är jag i naprapatens våld ( ja de kändes så ) där de visar sig att det hö benet är 2cm längre än vä pga en höft rotation som troligen kommit av att jag inte har någon bra muskel korsett efter min op då alla muskler varit avskurna, så de kan bli. Men han gjorde underverk med min muskelfattiga kropp så till lördagen så gick de att dansa. Min önskan var ju att få dansa loss lite på gubbens 50 års fest och jag kunde mer än så kan jag lova!! Tack Eddie!
Inget ont som inte har något gott med sig!

Jag hoppas nu att de får fortsätta att vara bra både med ben o cellgift behandling som komma ska. Nu  är vi inne i Aug så snart måste jag börja ta tag i andra saker som grabbens gymnasiegång, min egen skola, hur de nu blir med den? studielån? sjukskrivning? omtenta, dotterns flytt till Bryssel 21 aug, ja de e mycke nu. De ordnar sig säkert med alltihopa! En sak i taget bara.
                     Festen blev helt fantastiskt rolig, allt gick så bra tack vare våra barn, vänner  som som uppträdde och vänner som bakat och fixat samt min svägerska som hjälpte mig med maten! ingen nämd ingen glömd.Vi stöp i säng 04.30. TACK ALLA.