Ja ha hur blir det nu då?
Mina beslut i livet hänger alltid på något annat, ska jag klara de ena så måste de andra göras, för att kunna bestämma något så måste något annat först inträffa. Livet är som en länk, inget fungerar om en länk faller av. Tänk om jag bara kunde få sätta mig ner och känna att jag klarat av något innan de kommer nåt nytt, men icke, allt blir ofärdigt för att det ständigt, ständigt dyker upp saker som gör att jag inte vet hur jag ska komma vidare. Just nu är jag bara så trött på allt elände som händer i mitt liv, trött på att aldrig veta, trött på att inget får vara enkelt, trött på ständiga förändringar och trött på att aldrig kunna få planera framåt.
Jag vill ha en vardag som andra säkert tycker är tråkig men som för mig skulle kännas underbar just nu, kliva upp varje morgon, åka till sitt arbete mellan 7 o 16, komma hem göra något som känns skönt just för den stunden, göra alla rutinmässiga saker som annars känns tråkiga, sätta mig i soffan el motionera,känna att jag bara är, inga massa beslut som ska tas om skola, sjukdomar och allt annat skit. Jag vill kunna sätta mig ner och fundera på nåt kul man kan göra, kanske boka en resa, räkna på om ens semester räcker till. Allt detta utan att behöva känna att man inte mår bra. Denna sommar har varit ganska bra förutom att jag haft fler talet febertoppar samt buk smärta som nu visar sig bero på infl i gallan, vilket gör att de åter igen måste in i min kropp och böka runt, alla ingrepp i en människas kropp medför alltid risker. Risker har jag tagit sedan jag fick min cancer diagnos för 1,5 år sedan, man orkar inte alltid vara på topp.
Nu har jag skrivit i ren ilska och förtvivlan så texten är säkert väldigt osammanhängande, men ni förstår säkert ändå vad jag menar. Är det inte det ena så är det de andra, aldrig får det vara frid, aldrig ett andrum, alltid lika krångligt med mina beslut. Men vem har sagt att mitt liv ska vara enkelt?? inte jag iaf!!!!!
Idag läggs jag in på lass för operativt ingrepp i morgon ang gallan, mer än så vet jag inte.
NÄR SKA ALLT DETTA FÅ ETT SLUT? FÅR DE NÅGONSIN ETT SLUT? VEM VET, INTE JAG IAF!
See you my friends!
Kommentarer
Åsa!
Åh vännen, så tråkigt! Det måste få vara skit ibland Marika, du får inte begära det omänskliga utav dig själv.
Tänker på dig, alltid och se nu till att få lite uppassning när du ändå är på stans dyraste hotell!
Kram Åsa!
Kicki
Skickar massor av styrkekramar till dig. Det är tillåtet att känna islka över saker som man inte kan påverka, få utlopp för dem genom att skriva är ett alternativ. Vi är många på jobbet som tänker på dig och håller tummarna, vilket jag tror att du är medveten om!!!
Med tanke på enkelt liv så tror jag nog att du fått din del av det svåra vid det här laget!!
Många kramar =)
Trackback
