Luleå nästa.........

........nu kommer jag snart, för näst sista gången, inte klokt!! men  känner att kroppen är med mig, allt är packat, pillerburkar, remisser till provtagning, skolpapper i massor, lite sängkläder och biljetter, men gillar inte att de är snö där för jag vill ha sol och värme! SOL SOL de får ni allt fixa fram snälla Luleå bor!

Uppdatering kommer vid hemgång och efter ev behandling på fedag...........


"Jag klarar vad som helst.....jag är ju mamma."

Citat ur en bok som jag fick av min dotter " Kram mamma en kärleksfull hyllning till alla mammor"


Puss o kram!

Behandling avklarad

Igår blev då så dax för den försenade behandlingen, tänk va mina värden kan fladdra än hit o än dit, men nu var de acceptabla för en dos, sköööönt. Bryssel flickan var på plats hos mammsen för att kolla in, men man är ju inte så trevligt sällskap för man slumrar ganska snabbt i sängen efter all
premedicinering, men jag vet ju inte va hon gjorde, hon kanske knoppade in hon me? (förvånar mig inte). sen blev de lite hämtmat på kalas som intogs i sonens lya. Han även me en liten sväng på stan där inköpet blev en tunnare vårjacka. Kvällen skulle avslutas med after "behandling" som min vän döpte om det till, därför behövde jag lite vila innan trots att kroppen går på övereffektivitet efter beh. Men man är ju ingen ungdom så lite vila är ju inte helt fel. Man måste komma ihåg att lägga in det som en aktivitet i min för närvarande pluggarvärld.......  ja ja åter till grabbens lya efter att ha inhandlat några goda cider som vi skulle smutta på innan avfärd.

två av vännerna dök upp o vi smuttade den goda cidern och smaskade även på mörk choklad med citron och ingefära....kanon..... sen bar det av till munken på tapas och grillbuffé där vi mötte upp fyra av våra andra väntandes vänner. Maten var kanon så lika vinet som ingick,samt mina fantastiska vänner som ställer upp när det ska hända något. Kvällen blev urtrevlig och den avslöts på masters med en Irich Coffie innan natt-bussen tog oss nästan hem.

De är såna här kvällar man lever på ett tag framöver, kvällar där vänner ordnar och fixar och man bara hänger me och njuter. TACK SNÄLLA, NI VET VAD JAG BEHÖVER!!

Nästa vecka är det dax för Luleå igen, det var längesedan men de ska bli skoj att se mina pluggar vänner igen, men för att kunna resa så måste jag ordna en massa innan, bla så har jag ringt Porsö vårdcentral i luleå för att jag måste ta en blodstatus på onsdagen inför min andra beh på fredagen efter jag kommit hem. Mitt liv är ju ett evigt pusslande för att få veckor att överensstämma med allt som sker runt omkring mig.Hoppas jag får ett långt uppehåll med allt i sommar så jag kan planera en resa eller nåt annat kul, när inget kan få mig att boka om eller ställa in, undrar om det någonsin kommer att bli så???

Jag vill vara som alla andra, är trött på allt de här. Allt detta började för exakt ett år sedan, ett år har jag hållit på med detta trixande mellan skolvärlden, sjukhusvärlden, familjen och alla mina vänner för att få en vardag att gå ihop, en vardag som jag och många fler med mig tar som en självklarhet att den ska fungera, tråkigt bara att det ska hända tråkiga saker för att man ska inse hur bra de va innan. Men jag ska dit igen........ men det krävs mycket för att nå dit, energi, stöttande familj och vänner samt massor av jävlarenammar och det som är det bästa med allt de här är att jag har de alltihop! så kom igen bara era små fula, dumma celler så ska jag ge en match som ni sent ska glömma!!!!

Nu ska planera för min resa på måndag men först blir det mys i soffan med 3/4 av familjen.

Kramar till er alla via nätet, alla ni som får mig att vilja LEVA och att ÖVERLEVA..... älskar er alla!



Glad Påsk!

Nu har det gått två veckor sen kroppen min slogs ut och den har inte repat sig ännu, de har gjort att jag inte fått nytt inplanerat cellgift i veckan som gått. Att inte få när man planerat in det är det samma som att mina andra in planerade händelser ligger risigt till. Det värsta med att va sjuk är att inte kunna planera och ha koll.

Jag har i alla fall klarat av min praktik förra veckan vilket jag är jäkligt glad för, fast jag hade gärna varit kvar där flera veckor för att de är ett behagligt ställe att vara på, bara massor av trevliga människor. Nu är det c-uppsats som gäller, bara jag kan hitta motivationen igen så ska de nog gå.

Påsken har varit mycket bra, fick hem E o M från bryssel, har haft middag här för några släktingar samt har träffat mina bröder med fam på en härlig middag med många skratt. Och igår blev de lite pub kväll i bygdegården med mannen o flickorna, o de fanns mycke att titta på ........ HI HI!

Annars har veckan som gått mest innehållt provtagning, läkarbesök, provtagning o provtagning samt terror från onkologen per telefon (de va syster som sa de). De tar mycke av ens tid att vara sjuk! Dr säger att jag ska inte ska ha närkontakt men hur lätt är det när man är en kramis, inte så lätt! Men bli inte stötta om jag sätter upp handen och nobbar en kram, för de är inte jag som bestämt de utan de är min kropp. 

Nu ska jag njuta några soliga dagar till sen börjar nya provtagningar i förhoppning om att det blir behandling nästa vecka.

Ha en fortsatt skön påsk mina vänner! Stora Kramar genom datorn!! 

  

Näsan över kanten igen.....skönt

....att saker ordnat sig, både med min hälsa och skola. Nu är det längesen jag uppdaterade, ber lite om ursäkt för det för jag vet att ni är några som följer mig och det jag skriver. Börjar med att säga att den andra behandlingen jag fick sänkte mig rejält förra veckan. Fick en ordentlig febertopp på Torsdags kvällen över 40 grader vilket gjorde att jag var tvungen att åka in akut och där blev jag kvar, fick inte åka hem. Helgen firades på onkologavd med både febertoppar, urdåliga värden och en stor matthet samt en ledsenhet för att jag inte kunde vara på min praktikplats varken fredag el måndag fast jag så väl behövde de, men va gör man.

Helgen var ganska okej ändå för jag fick besök, vänner hörde av sig per telefon och sms sen kunde jag plugga lite i min ensamhet. Tvingade sonen att komma, han har det inte så lätt. Blev utskriven på måndagen, hade då varit feberfri 1 dygn vilket var kravet. Tog en liten prom till praktiken för att strukturera upp mina 4 sista dagar, sen bar det av hemmåt.

Har de sista dagarna isolerat mig från lite större folksamlingar för att spara kraft och minska baciller i min omgivning. Dagarna tisd-fred denna vecka har bestått av sova, äta, praktik o sova. Men nu är jag klar med min praktik och jag är så nöjd och så glad för att jag orkat.

Min hälsa är nu bättre, känner krafter komma och inga värktabl har jag tagit, hääääärligt. Har även haft två mor och son kvällar på tu man hand som har varit mysiga, sonen har varit sjuk jag har varit sjuk men vi har hjälpts åt.

Summering vad som hänt och ska hända:
Det som hänt var att beh var tuff för min kropp, benmärgen fick sig en ordentlig kyss.
10 v Praktik är klar trots alla hinder som jag både hoppat över, krupit under samt de som jag sprang rakt in i.
Ny beh på onsd (om allt går som planerat) som blir lite snällare
Mina brysselflickor kommer på torsd, jippppppi
All spinning framöver är struken ur kalendern pga inf risk, alldeles för dålig luft för en som mig, tyvärr!
Ingen ishallsfest, för mycke människor, för mycke baciller.
Det blir mycke utomhus aktiviteter.

Ska jag vara så frisk som möjligt så får jag avstå vissa saker som kan påverka min hälsa, trots att de är saker som jag psyk mår bra av men så är det att ha cancer och gå få cellgift. Men jag kan andas den friska luften, jag har en familj som älskar mig, jag kan umgås med mina vänner och jag kan fortsätta plugga, de räcker för mig just nu iaf!!

Ut och möt våren mina vänner, nu ser vi framåt igen KRAMIS ♥

Första behandlingen avklarad...... igen!!

Trodde att de va den sista i höstas men icke då! De jag kan hoppas på är jag får må lika bra denna omgång. Upplägget är inte lika som förra utan nu har man ännu mera ont om fritid, av fyra veckor är det beh tre, samt provtagningar inför varje ny beh samt ringa dagen innan för att säga hur man mår......var finns min stand in, min sekr som ska påminna mig? hade nog behövt en.

Är mitt i en ur rolig praktik som tar slut för fort med fantastiska människor som arb kamrater, dom är glada, possitiva, dom får alla mina tankar att skingra sig, dagarna bara försvinner. Hoppas jag snart blir klar med min utbildning så jag kan få utöva mitt yrke trots alla hinder jag mött och ännu möter på min väg.

Man vill att våren ska komma men samtidigt inte, för då närmar sig skolavslutning, examen, klass kompisar som försvinner! Tänk att jag, Marika Hedin 44 år ska ta examen från en högskola, de är något jag aldrig kunde drömma om. Hoppade av skolan efter nian för att jobba och tjäna pengar, aldrig mer skola tänkte jag. Men sen mognar man på nåt konstigt vis, man vill något med sitt liv, och just det livet är det som jag kämpar för nu, Jag vill något!!!! jag ger inte upp, tänker inte snubbla på snöret.....

Vill informera till er alla som läser min blogg att jag mår bra efter beh 1 men känner igen några biverkningar som darrningar i kroppen, torra slemhinnor i halsen, sug i magen.....ska man äta eller inte? man vet inte riktigt.

I helgen ska vi fira svärfar som fyller 85 år, våran krut gubbe som har mindre med krämpor än en annan. De ska bli kul att se alla för de blir inte så ofta, sväggu från storstaden har anlänt så i morgon drar vi på promenad med efterföljande bastubad så vi luktar gott när svärfar ska kramas!!

Skickar kramar och pussar till mina bryssel flickor att läget är för närvarande under kontroll, snart ska vi ses.


Mina vänner! Snart syns vi ei veiki pa bitch party         

Tåget har startat igen.......

.....och jag finns med där. Veckan som gått har varit tumult artad, de är mycket som hänt, många svar och händelser som vänt ut och in på mitt liv......igen! Beskeden vi fick i onsdags var inte roliga men ändå så kändes de bra på nåt konstigt sett. Om man ställt in sig på de värsta så blir alla andra besked bara positiva.

Jag är en frisk kvinna med en sjukdom som försöker ta över min kropp, den försöker ta komandot över mitt liv men jag ska visa att jag är starkare än en gång. På tisdag börjar jag och cellgiftet vår kamp tillsammans, vi är två mot en! När man väl fått besked så blir man lugnare på nåt vis, man hämtar kraft, lägger upp en plan och kör på. Denna gång har tumören satt sig mellan levern och gallgången, trycker på mina organ vilket ger smärta i mellangärdet och ryggen men det finns bra smärtstillande som hjälper. 

 
Samma dag jag fick mitt besked stod det skrivet i mitt horoskop
Du behöver inte oroa dig så mycket för allt som kanske kommer att hända.
Lev mer för dagen och se till att du tar ut det bästa av allt!

Jag ska göra det bästa jag kan för att njuta av livet, ska sätta guldkant på vardagen så ofta jag kan. Guldkant på vardagen är något vi alla behöver ibland.

Guldkanter jag upplevt den gågna veckan: bjuden på restaurang av en underbar vän, blommor från mina underbara arbetskamrater, kort med vackra ord, stor kram av sonen samt att få sätta guldkant på någon annans vardag med en bukett blommor. Det är härligt att bli uppskattad men lika underbart att få visa sin uppskattning mot andra♥   

Nu ska jag ut och njuta av solen!
kloka ord av annan cancersjuk kvinna:
 BÄSTA SÄTTET ATT INTE DÖ ÄR ATT LEVA!!!!

Kvinna i sina bästa år söker.....

En lugn och behaglig vardag, en strategi, kraft, svar på många frågor, kontroll, fler dagar i veckan samt fler timmar på dygnet, och även ibland en sekreterare, det var många önskningar men som faller in i varandra och som kan göra mig hel igen. En sak jag inte behöver söka efter är VÄNNER för dom finns överallt har jag upptäckt, vart jag än vänder och vrider så finns dom där, dom finns där just när jag behöver dom. De som är fantastiskt med dom är att man själv kan välja när man vill träffa dom, dom är mina vänner dom förstår,förstår dom inte så försöker dom förstå. Ibland kan man inte alltid förstå, så är det bara!  Men dom är viktiga för en människas överlevnad.

Jag tackar för alla vackra blommor, alla fina underbara kort som värmer en i allt elände, fina brev som gör att man bara vill gråta,  sms i mängder, samt hon med stort H som kommer nästan varje dag och bara finns där , lyssnar på en, hon kommer aldrig med lösningar utan hon bara finns där och belyser att vardagen finns kvar, och det är viktigt för mig, och det vet hon!!♥

Veckan som gått har varit full av jobbiga undersökningar med övernattningar på sjukhus, provtagningar, försökt avsluta min första del av praktiken på ett så bra sätt som möjligt för att på måndag börja på nytt praktikställe, vilket jag tycker är kul och avkopplande, samt försöker ordna med mina skoluppgifter. Samtidigt som jag ska oroa mig för mina nya besked om min cancer som troligtvis kommit tillbaka, nya cellgifter. SKIT säger jag.

Samtidigt som man ska ta hand om sig själv så ska man ta hand om sin familj, fast denna gång säger jag inte att jag ska vara stark för deras skull utan nu bryter vi ihop tillsammans och tillsammans ska vi komma vidare, Nu är vi ett.♥♥♥♥ ett hjärtan till er var!


Forsättning följer i detta som tycks bli en följetong.........

Ta hand om dig, unna dig nåt fint idag! see you

Tänk om någon kunde uppfinna.........

........en röntken maskin som talar om vart man har sina blodådror så man slipper bli fullständigt sönderstickad med blåmärken på armar och händer. Kan ju inte hjälpa att jag är svårstickad och värre har de blivit. Jag har min porta cart men den går tyvärr inte att spruta kontrast i inför skiktröntken.

Man kan tycka att det är en liten del att må dåligt över när man upplevt så mycket annat som vart jobbigt, men att ligga där, utlämnad och veta att det inte kommer att gå och man hör dom sucka och säga NEJ, det gick inte nu heller. Hur mycket ska man tåla??? När jag väl fick en nål som satt efter fem misslyckanden så gick röntken bra. Man kunde andas ut och plåstra om sina ömmande tummar som började bli blåa. Då var det dax att mentalt ställa in sig på nästa dag då det skulle bli en ny gastroskopi. Mannen fick ta en ledig fredagförmiddag och åka med vilket han gärna gjorde.

Ni som gjort en gastoskopi vet va jag snackar om, otrevligt är ett ord som säger lite om hur det är att ligga där o känna att man är magsjuk och groggy och man vill vara ifred. Läkaren var en underbar man som var lugn o sansad och vips så var det över. Som belöning blev det kaffi o macka i lassis matsal.  Men innnan vi lämna dr så kom nästa smäll, dom vill lägga in mig för en annan undersökning som man var tvungen att vara sövd samt ligga kvar...... det tar aldrig slut, känns som att det tagit ny fart istället.

Nu känner jag att det blir för mycket med allt som händer, återigen har jag tappat kontrollen, jag som nyss hade återfått den en smula. Inställa sig på måndag morgon för inläggning och undersökning via svalg och mage.

Därför mina vänner har jag bestämt att samla energi för att genomgå undersökningarna och därmed måste jag stänga av lite av mitt kontaktnät, orkar inte prata och informera hur gärna jag vill. Jag vet att ni förstår mig och det är era tankar som ger mig kraft och mod. Och jag är tacksam för att läkarna tar hand om mig och tar min a besvär på allvar.

Vet att det inte är roligt men vem har sagt att allt ska vara kul här i livet....... inte jag iaf!!


Lite bilder på mitt nya fina hår (som elin gärna vill ska bli rött igen)

Njut av livet och dagen trots att det snöat hela tiden, den försvinner en dag de vet vi alla!

Fånga Dagen men hur

Tänk att få åka bort någonstans där mina bekymmer inte existerar eller få vakna upp och se att allt var en påhittad och tråkig dröm. Ibland vill jag bara vara någon annan på denna jord, vara nån som slipper ta massa beslut om saker som hela tiden krockar i mitt liv.Fick träffa en ny läkare i fredags som ska ta "hand" om mig och min bekymmersamma och jobbiga klåda, hon var en trevlig kvinna, lätt att prata med samt tog sig tid att lyssna, ja för prata kan jag ännu ha ha. Mina värden blir bara sämre så hon är lite bekymmrad, därför blir det en massa nya undersökningar igen, börjar med skiktröntken på gallan sen blir det ny gastroskopi (som jag lova mig själv att aldrig utsätta mig för igen) för att se varför jag har "gallstas". De är bra att de vill gå till botten med mina gall-lever besvär men man ska orka med allt också. Allt detta kommer så fel i min tid, tid som jag inte äger just nu med allt plugg o praktik. Även käkkirg har hört av sig med tid som jag måste ta beslut om jag ska vänta eller inte, FAN o FAN säger jag, de kändes ganska bra att säga det :-)


Var på kalas i lördags som var mycket trevligt, njöt av några glas vin som straffade sig på söndagen och natten med en j-la klåda, men va gör man? på söndagen var det alla hjärtansdag, bjöd svärfar på middag  som uppskattade de väldigt. Han fyller snart 85 år o jag tror att han har mindre krämpor än va jag har, konstigt!

 I morgon har jag halvtidsbedömmning på praktiken, tror de går bra, samt ska Gustav på ortoped mott med sin axel men de får B ta jag har orko med mina egna lassis besök ! Undrar va mitt brysselkex o brysselkål gör? hoppas de hade kul i lördags när de firade kexets 25 års dag, tänk hon är snart lika gammal som jag....

Jag vill ha tid för mina vänner men känner att jag inte har de just nu vilket är väldigt tråkigt,men jag hoppas och tror att de har förståelse för de, känner mig aldrig ledig. Ska bli skönt när skolan är över, längtar till sommaren.




Nu blackar mina ögon dax att sova! Kram o godnatt
P.s Tack för fina blommor min underbara orkidé.

Tänk att man aldrig ramlat mellan två stolar!

Stamkund på lassis?? ja visst är man de, tur att de finns frikort, jag säger då de. Provtagningar var och varannan dag, läkare som skickar sms att de ringt in medicin till en, de kallar man service. Mina värden blir sämre och jag blir tröttare så de är tur att man har en bra praktikplats med en bra handledare.

Idag blev det nya besked och ny läkare som ringde upp för att ta över, lämnar nu kvinnokliniken för ett tag och ger mig in i kirurgin så får vi se va de kan hitta på. Ibland förstår man att människor faller mellan två stolar när de hela tiden händer nya saker men jag har aldrig fallit och de är något som jag är väldigt tacksam för, de har alltid tagit mig på allvar!! heder åt vår svenska sjukvård.

I morgon hade jag en inplanerad fm fika med min kära orkidé knopp men tyvärr så kom det en läkare i mellan, men de får gå hur gärna jag än ville träffa mina kära M, M är hon som skriver fina kort med rara uppmuntrande ord i, alltid possitiv samt tänker på andra hela tiden, jag lovar att jag ska ta mig lite tid till M nästa vecka.

Idag har jag hört min bonusdotter på Radio Gotland från Bryssel som snackar om hångel i hissen, aj aj kanske därför som hon ska sluta, fick kicken för hon hångla med Rainfelt i hissen. vem vet!!! Ja ja de får gå isåfall för nu är hon stor och vuxen, blir 25 år på fredag, shit snart är hon lika gammal som jag. Och det andra lilla brysselkålet har fullt upp att vara extra mamma till sin lilla 6 månaders baby när övriga familjen varit bortrest, de tycker jag är duktigt av henne, är stolt över de ansvar hon tar. Puss på dig!! Nu får det bli lite fika i soffan sen huvudstupa i säng.

Att vara engagerad är att ge med hjärtat kom de ihåg <3

Idel motgångar

Klådan gör sig påmind varje timme, varje minut o varje sekund.... tar aldrig slut, måste prova ny tablett. Måste få sova en helnatt. Natten till torsdag var helt urjävlig, resultatet blev hem studier, inte kul när man praktiserar men va gör man. fredagen var ganska okej, de blev lite hockey, skönt med en kall ishall för klådan. Lördagen bastade vi lite, jag o min goa vän, fast de va inte så bra... G var himla förkyld vilket gav andningsproblem och själv hade jag ätit dåligt pga magsmärta samt tabl påverkad vilket gjorde mig svimfärdig och hamnade på en bänk ,våt och kallsvettig. De va som två gamla tanter, ha ha . Kvällen bjöd på en trevlig rolig 60 års skiva. Söndagen skulle bjuda på hockey match av sonen, vilket de gjorde en period sen bar det av till akuten med axelskadad son. Klev in genom dörrarna kl 13.15 klev ut 18.50 vilket gjorde att jag missa inplanerad klinte revy kl 17. Väl hemma med sorken så blev det varma mackor för oss som var fullständigt urhungriga, tänk om det fanns en vagn med goda mackor man kunde få köpa, inte lätt att hålla humöret uppe vid lång väntan när sista födan man intog kl 10 på fm tagit slut i kroppen. Ja sorken lever iaf, alla kroppsdelar hela förutom en väldigt öm svullen axel efter en tackling av en spelare på över två meter + skridskor!!!!!


Igår blev de röntken för mig på lever o galla, visar ingen sten men gallsyran kommer inte ut vilket gör en lever väldigt irriterad som straffar mig med en urjävlig klåda, nya prover, ny röntken, nya utredningar är på gång..... nu är jag trött på allt elende, men än en gång är det bara att gilla läget! de ordet kommer nog att bli mitt nya motto, jag har fått gilla läget så många gånger nu så jag börjar bli bra på det.

Livet lär en nya saker hela tiden vilket ger en kompetens att hela tiden se möjligheter i olika situationer!

Kram på er från mig!

De tar aldrig slut........

Nu är jag så trött på allt som händer mig så jag bara vill skrika... skrika rätt ut i skogen. Kan det aldrig få vara frid kan jag aldrig få känna att livet ändå är rätt okej. Okej att man inte ska gnälla när man tänker på människor som dör i jordbävningar, människor som förlorar sina anhöriga osv osv, men jag vill också må bra!!!!. När man kommit över det värsta med va tandläkaren sa och man tagit ett beslut att göra det som är dyrast, vi snackar om 20.000 spänn !!!! shit va kul jag kunde haft för dessa pengar, men men va har man att välja på? inget... så nog pratat om det  (ångesten har lagt sig lite). Då kommer nästa, klåda över hela kroppen, då menar jag KLÅDA, visserligen kostar det inge pengar men de tar på mitt psyke. Man blir ju lite nojjig så de va bara att ringa till dr, de blev blodprov klådstillande medicin samt "jag hör av mig" och de gjorde hon, beskedet blev infl i Levern??? antingen har jag tullat för mycke eller kanske för lite?? men den mår inte bra iaf. Så nu ska de utredas med nya provtagn samt ultraljud och jag har praktik!!! hur ska jag få till allt?? tandläkarbesök, lassis, praktik, motion, C uppsats....... kan knappt äta för magen smärtar så. Inget ont som inte har nått gott med sig "man kanske går ner nåt hekto"...

I kväll lägger jag mig bara på soffan o gör ingenting, absolut inget, ja ja, jag kanske tycker lite synd om mig när jag ändå ligger där men de är väl inte förbjudet. Sen fick jag kallelse från MVC för cellprov tagning och det va ju lite kul, för jag har ju inget kvar att ta prov på, så de va ju nåt jag kunde prioritera bort!

Ofta njuter jag av tystnaden men just nu saknar jag alla familjemedlemmar, vill ha lite babbel i kåken, nån som pysslar om mig lite, nån som är lite jobbig... bara lite jobbig!!!  nu vet ni iaf lite hur jag har det, fast måste ju säga att jag fick mycke energi i fredags på 4 kants träffen, fast den försvann lite i allt kliande.

tack mina underbara vänner för alla skratten!! och tack till min "bästis" som alltid frågar hur de är, som alltid ringer före mig. NI ÄR SÅ GOA. 

nu har jag gnällt så nu blir det soffan, by by!! 

Oj glömde nästan... fick ju en vagel i ögat idag me :-) 

Livet trampar på!

Tiden springer iväg känns det som, jag har mycket att göra och det är nog därför som tiden går fort, alldeles för fort! Har hunnit vara i Luleå en vecka för slut seminarium samt börjat min praktik här hemma. För att backa lite grann så började månaden inte bra, allt kändes upp och ner, visste inte hur det skulle lösa sig med praktik, mådde inget bra psykiskt, undrar om det är mina hormoner som spökar? ja de kan ju vara det. Att förlora allt det kvinnliga är inte lätt, man tror att de ska funka men de är inte alltid det gör det, en förlust är väldigt stor, större än man kan tro. Fast man ska inte klaga, jag har det ju väldigt bra ändå, jag överlevde ju, och jag ska leva länge till.

Ibland undrar man vad meningen med livet är, varför händer det så mycket konstigt i världen? är det guds verk? vill han att 150 000 människor ska förintas i en jordbävning? varför händer det? varför händer det där folk redan är fattiga och har det eländigt? ja de finns många frågetecken att reda ut och frågan är om vi någonsin kommer att kunna göra det, det är bara så eländigt tycker jag!! En del lever i överflöd medans andra försöker att överleva dagen.

Har nu börjat min praktik i visby, mycket att lära men ändå så kul. Det ställs nu stora krav på en, men det ska de väl göras när man är i sista terminen. De är sorgligt att det snart är slut fast de ändå ska bli skönt, skönt att få slippa alla dessa uppgifter i kurserna , slippa att ständigt ha dåligt samvete för att man egentligen borde sitta med en uppgift. Men de kommer att kännas tomt, tomt efter klass kompisar, tomt efter "sängkompisar" ( du vet vad jag menar, vänstersängen! ) det har blitt många trevliga och roliga samtal långt in på natten. Fast de är redan bestämt för återträff innan vi ens har slutat, de känns ju bra!!


De är nu tidiga mornar så man är trött på kvällen, får nog bli en tidig afton för mig! god natt mina vänner, kom ihåg att man måste alltid befinna sig i nuet för att kunna minnas tillbaka samt för att tänka på framtiden.

Gott Nytt År mina vänner!

1 JANUARI!!
Ja så var de då 2010 ett år till har gått, man blir tvungen att tänka tillbaks på vad man gjort och hur de har vart samt hur de ska bli framöver. Man vill ju alltid ha lite planering, lite kuliga saker att se fram emot. Mitt år börjar inte så bra för min Elin lämnade ön i morse för att fortsätta sitt liv i Bryssel fram till sommaren. Vi har en speciell kärlek till varandra, vi har svårt att vara ifrån varandra samtidigt som vi väldigt ofta gräler och tjafsar när vi är tillsammans, de är konstigt men min dotter säger att de beror på att vi är så lika, så de får vi väl leva med huvudsaken är ändå att vi har varandra och det vet vi!

Året slöt på Ljugarn hos goda vänner, vilket var väldigt trevligt. Och året börjar med att min bror med familj kommer ut i kväll på lite ätbart.

För att summera mitt år lite så var de första månaderna som vanligt, plugg, praktik, vänner, familj. Vänner som hade det jobbigt, man försökte iaf att hjälpa så gott det gick. Sen kom mitt eget 7 april, en dag jag inte glömmer. En vecka senare blev allt ännu värre, någon sa till mig du har cancer, och de är en elaking, jag hör ännu läkarens ord i mina öron. Ja ha va händer nu tänkte jag..... sen rulla allt på i en himla fart. Plötsligt var de oktober och sista behandlingen avklarad. Är jag frisk nu?? nej frisk förklarad blir man inte förren om 5-10 år. Fast jag upplever mig frisk iaf.

Hösten funkade faktiskt riktigt bra, började skolan igen, försökte plugga och leva som vanligt men allt kommer ifatt en så de va bara och inse att man är inte starkare än vissa andra, men som tur va så fanns det hjälp att tillgå. vänner har jag i flertal, jag har vänner för olika saker och behov, men ibland räcker de inte till då är det bra att det finns människor att tillgå som är specialister på att ta hand om folk som faller sönder.

Julen var trevlig med alla brysselfolk som kom hem, ja ja allt var ju inte rosenrött men ibland rensar lite gräl upp luften som vi andas, man vill ju att allt ska va bra men de är inte alltid så lätt med starka viljor som möts, de blir många missförstånd, men i mitt innersta hjärte rum finns en kärlek så stor till mina nära och kära, E,G,M,B och de tror jag att ni vet. Den kärleken en mor har till sina barn är så djupt rotad viket gör att de är svårt att släppa taget, man vill styra o ställa, man slutar aldrig att oroa sig vart dom är, va dom gör, ALDRIG!!!!

Men jag lovar att jag ska skärpa mig... kanske inte i dag men.....

Idag blir det årsdagskaffe hos grannfrun, tänk att fylla år på årets första dag.....

GOD FORTSÄTTNING PÅ ER ALLA MINA UNDERBARA VÄNNER OCH MIN FAMILJ

Kärlek!

Jag har sådan kärlek till vissa saker i mitt liv, vi har fått en gåva att älska andra och då vet man att den gåvan har andra också fått, att älska någon annan. Att få känna sig älskad för den man var, den man är samt för den man kommer att bli är underbart. Själv älskar jag min familj mina underbara vänner, och ni vet själva vem ni är, ingen nämd och ingen glömd. Man upptäcker vid olika tillfällen att man har många vänner, ex när man som jag gjorde i går skrev julkort, det skulle inte bli så många men vart drar man gränsen?? man tänker okej ett till och sen blir det ett till osv....  vissa älskar man i grupp där alla har ungeför lika värde och vissa har en rang både högre och lägre. Man behöver ha det så, man kan inte prata om samma saker med alla utan vissa ger jag mer förtroende till än andra. Men jag älskar alla på mitt speciella sätt.

När julen börjar nalkas då saknar jag en speciell person i mitt liv, en person som gett mig så mycke kärlek under åren som varit, men som en dag inte kunde älska någon, inget som var synligt iaf. Men i mitt hjärta så vet och känner jag den kärleken ändå, en kärlek som inget eller ingen kan ta ifrån mig, kärleken från min mamma ♥ och kärleken till henne. Varje jul spelar jag hennes julfavorit låt, nämligen O helga natt, tror att hon sitter där uppe i himlen o lyssnar, jag har nu spelat den åtta gånger och ska så även göra i år, samtidigt njuta av att ha min familj samlad hemma, njuta av att vi har varandra.

Julen är en tid då man får vara lite sentimental och djup och det kommer jag att vara som alla andra år, men extra lycklig över att jag lever!!!!

Kram på er alla

Jul jul strålande jul

Ja nu börjar det att dra ihop sig till lucia sen rullar det på fram till jul, o de rullar ganska fort då. Känns som lite nedförsbacke! Andra år har jag alltid känt en stress runt jul, man vill ha det på sitt sätt, fast det är nog mer som man såg att mamma gjorde runt jul, så vill man ha det. Mamma slet o jobbade till sena natten dagarna innan jul så det är ingenting man vill ta efter men har gjort iaf. Fast i år känns allt annorlunda, känner mig lugn o harmonisk, har bestämt att bara göra det som faller mig in, vill inte känna mig som en urvattnad sill sista dagen innan jul. Aktivitet VILA finns ännu på mitt schema, samt PRIORITERA, de är ett bra ord.

Jag gör saker som skapar julkänsla för mig, spelar julmusik hela dagarna, dricker glögg, fast inte alla dagar!!! kokat knäck, gjort mammas hemliga senap som min man bara ÄLSKAR..... jag tänder mycke ljus och jag tänker mycke på mamma som jag alltid gör innan jul.

Den här julen ska jag ta hand om mig själv, inte stressa upp mig för småsaker, uppskatta livet och ta hand om min familj. Familjemedlemmarna som är ute i världen droppar snart in efterhand, ska bli kul när dom kommer hem för att fira jul. Fast just nu så är det skolan som tar mycke tid, rapporter, rapporter o åter rapporter.

Min psykolog har lärt mig att fokusera på en sak i taget, att inte ställa för höga krav på mig själv, att ibland bara få ta en stund för sig själv, bara få va här o nu helt kravlöst.

Har haft en underbar helg med människor som jag älskar, hockey och restaurang besök i fredags med underbara vännen mfl. Årsdagsbjudning i lördags för den 16 åriga sonen med besök av mina kära bröder, mycke skratt och prat. Och en jul pyssel dag med mannen i söndags!  men nu är det måndag, åter till skolarbetet!!

Hörs snart!!

Skolan tar all tid!

Oj va tiden springer iväg, oj va längesen jag fick tid att skriva, oj va skönt att känna sig fri från provtagningar, läkarbesök, behandlingar som tar musten ur en för ett X antal dagra framåt, ja de är såååå skööööönt att bara får vara som vanligt (nästan). Skolan är i full gång med vetenskap, vetenskap och åter igen vetenskap, ja allt för att C-uppsatsen ska gå bra, så att man förstår hur man ska gå till väga, men gör man det då? förstår? ja inte jag iaf. Har även varit en sväng i Luleå och träffat alla mina kursare, de va så himla roligt att ses igen, vi har skrattat, pluggat, druckit vin, ätit mat, pratat i massor. Äntligen var ordningen ställd som de ska va, katarina till höger och jag till vänster, kändes tryggt med invanda rutiner :-) Veckan blev full av uppgiffter som ska lösas, redovisningar avklarades.  Allt känns tufft men de ska nog gå, klarade min ortopedi tenta......... äntligen säger jag! så nu blir det praktik efter jul, skoj!

I kväll kommer sonen hem på en bit mat, han fyllde 16 år i går, tänk va tiden går. Han fick fira sin dag med att träna hockey så därför blev det ingen hemgång, men som sagt i kväll kommer han hem och på lördag blir det släkt firande.

I morgon ska jag göra mitt första besök hos gynonkologen som kommer ner från KS, lite pirrigt är det allt, men det går nog bra!!

Snart kommer dotri hem från Bryssel för att ev sen åka tillbaka och jobba fram till vårkanten, men de ska bli roligt att de kommer hem för att fira lite jul, även Mikka och Tomas kommer en vecka! Mina dagar framöver är full späckade med skolarbete, men va har jag räknat med då? semester? nej nu har jag vilat tillräckligt så de e bara och sätta fart, och med go hjälp så går det att klara det mesta, ja de vet jag nu av erfarenhet!!

Ha de bäst, ska uppdatera lite oftare, jag lovar!

P.s jag börjar få hår på kroppen....... nästan lite långhårig på hjässan.. ha ha

Glädjens dag!!!

Natten var lång, mycket lång. Vaknade flera gånger, trodde inte att jag var så nervös inför dagens besök på onkologen men de va jag tydligen. Har börjat sätta mig in i skolan igen, livet har börjat ta nya tag, jag mår fantastiskt bra, nästan för bra för att vara sant, om jag nu ska tänka som en pessimist. Man väntar liksom på ett bakslag, snart kommer det, snart. men de kom aldrig. Och idag när jag var på återbesök så säger DR att de ser väldigt bra ut!!!!!! röntken var ren och fin, syntes inget som inte skulle vara där och värdena C125 (cancermarkör värde)har gått ner till de normala, underbart fantastiskt. Att man kan få beskedet cancer, bli opererad, få cellgiftbeh och bli symtomfri, va kan man säga mer än GRATTIS till sig själv, vilken tur du har. Allt behöver inte bli det värsta de är jag ett bevis på. Nu ska jag plugga och göra så gott jag bara kan, sen får vi se om jag blir en Arbetsterapeut eller va de blir, men om jag blir det då kommer jag att ha med mig mycket bra i min ryggsäck, jag vet hur de är att känna orkeslöshet, maktlöshet, nedstämdhet, att förlita sig till andra. Arbetsterapeuten kan mycket om aktiviteter och det finns mycket som ingår i en aktivitet, att ha en aktivitet är inte att vara aktiv utan en vila kan vara en bra och nödvändig aktivitet. Men nu har jag vilat färdigt för en stund, nu ska jag njuta ännu mer än jag gjorde tidigare, göra saker som jag känner för, tänka innan jag gör något som tar för mycket energi av mig, samt inte lägga energi på saker som inte betyder något för mig.

Man lever inte igår eller i morgon man lever idag! kom de ihåg. Man har ett liv, endast ett, (va Jesus än sa) så ta hand om det och gör nåt bra av det.


Jag kliver av tåget nu, om jag kliver på igen får framtiden utvisa :-) om jag måste så gör jag det.

Ha de bäst!

Batterierna laddade

Nu är jag hemkommen från resan med min man och son, resan som gick till Bryssel där våra flickor bor just för tillfället. De va skönt att vara där men det är också skönt att komma hem. Väl hemma så hade skolan redan börjat så de va bara att sätta sig o lusläsa alla papper o åter papper. Fick ringa min gotl kursare och de va inte mycke mer att göra än att planera in ett möte hos henne på måndag. Vetenskapligt tänkande, vetenskapligt skrivande,evidensbaserad arbetsterapi,forskningsprocessen & problemformulering etc etc men de blir nog bra till slut när man väl satt sig in i det, man känner sig allt lite rostig på massa ord o formuleringar. Men jag längtar till v 48 när jag kan få se dom alla.

Mötet på Midi central av Elin

Jag tror bestämt att jag i min sjukdom fått lite kognitiva problem, man gör lite fel ibland samt glömmer, glömmer o glömmer, man litar inte på sig själv till slut. Skulle kanske inte berätta det här för det var så hemskt men nu är man hemkommen och kan då skratta lite åt det hela, men då var de inte kul. Vi övernattade på hotell på skavsta, flyget gick väldigt tidigt, 6.30 så vi skulle vara ute i god tid. Vi var i god tid, kl 5, nästan först till incheck, då min son som ofta tycker om att säga saker som triggar igång mig säger : mamma ditt pass har gått ut, varvid jag säger till honom med en blick och ord att det inte är kul att säga sådana saker när man står inför en resa, då säger han, de har ditt me pappa! Vilket tyvärr va sant....... jag höll på att svimma, ja nästan dö, fick sätta mig ner. Killen vid disken sa ju tyvärr samma sak!!!! vad gör man då? jo man väntar tills polisen öppnar 5.30, incheckning stänger 5.50. vi har alltså 20 min på oss att fixa 2 pass........ vi letar upp vart polisen sitter för att vara först för de kan ju finnas flera som oss :-) möter en vänlig kvinna som tar hand om oss, fixar våra pass till ett pris av 1000 kr STYCK, vi springer till terminalen där vår son sitter med alla väskor o bara väntar, vi checkar in, blir godkända i tullen, hamnar till slut på planet som tar oss till bryssel, men 2000 tusen kronor fattigare!!! vi kommer nog aldrig att göra om detta, man får inte glömma att kolla passen!

Denna staty bringar tur vid beröring, och tur är något jag behöver nu!
Våra fina ungdomar, gustav,elin och mikkaJag och mannen vid bryssels triumf båge


Hur mår jag då? ja jag känner mig faktiskt jäkligt pigg :-)  var på spinning i går, jag måste ju komma igång med träning igen för att få kraft o energi till skolan. Träning ger mig så mycket mer än bara energi, det ger mig ett välbefinnande som jag mår bra av, det ger mig styrka!!!! 

Nu väntar jag bara på svaren från beh, och svar kommer på tisd kl 11.00 vid mitt läkarbesök, håll tummarna för mig........ Ha de bäst mina vänner!!

Pa resande fot i Bryssels vimmel!

Är nu äntligen i Bryssel hos tjejerna, vi har haft o har ännu trevligt. De har blivit lite av varje, strosat pà stadens gator, druckit öl pà pubar, ätit god mat bade pà restaurang och hemlagat. Elin hade saknat min köttfärssàs sà de blev till laga mat, men de va ju roligt att de saknat den. Mikka har en lya som är ombonad och trevlig, i kväll blir det att flytta till elin samt middag hos familjen, de ska bli kul att träffa elins smà töser.

Skrev en omtenta samma dag vi reste och jag hoppas den gick vägen denna gàng; kände mig mer fokuserad denna gàng, hoppas hoppas! Har gjort röntgen men ska pà möte med dr när jag kommer hem, men de är dà de, nu är jag här i bryssel och glömmer allt annat för en stund........ Tycker att jag màr ganska bra och nästa vecka börjar skolan skönt. De ska bli roligt att se de andra igen!
Nu ska jag vila en liten stund för de tar allt pà kroppen att vara i en storstad och att promenera en hel del!
Ta hand om er för de gör jag, och kom ihàg att njut när ni kan/ Kram
RSS 2.0