Nu har hösten anlänt ordentligt, frost i nättres, kallt som attan igår kväll, hu jag vill inte klä på mig massa kläder, strumpor, vantar och mössa, nej inte ännu! Har nu jobbat en vecka på ny-gamla jobbet vilket är helt okej men de hade ju varit roligare att jobba som AT, men den tiden kommer, jag är inte orolig alls. Tänker på dotri som är på kreta där de ännu är varmt och skönt, vilken chock när hon anländer Gotland i nov.....

Borta bra men hemma bäst sägs de ju, men den här gången håller jag inte med. Vem vill åka hem till kyld, blåst o regn när man kan vara i 30 graders värme med sol o bad? dagarna på Malta var underbara, precis va jag behövde just nu efter allt som tillstött min hälsa. Vi gjorde precis vad som passade oss, vi gjorde de när vi ville, vi tog bara hänsyn till varandra.

.... till Malta med bästa vännen, ska bli sååå gutt. Att njuta i fyra dagar med sol och värme kan aldrig vara fel. När man har den sjukdom jag har så måste man ta till vara de friska perioderna som infinner sig, och just nu så är det en bra period. Jag vet aldrig när de blir sämre men kan tack vare provtagning så kan jag ha en aning om vad som komma ska.

Nu har jag varit sjukskriven någon vecka och det har känts skönt, jag har insätt att min kropp behövt det. Jag ser att min familj tycker det är skönt att jag bara tar det lugnt och försöker samla krafter för ett fortsatt liv, ett liv som jag hoppas blir ett friskt sådant. Det känns skönt att inte ha något "måste" som hänger över en, nu inväntar jag bara min tenta som förhoppningsvis kommer i början på nästa vecka.

Borta bra men hemma bäst, kan man tycka, men mår man inte bra så vill man inte vara hemma, så är de.

Ja nu sitter man här öm i buken och överkörd av något, ja de känns som de iaf. Mina febertoppar jag haft i sommar har varit pga inf i gallan. Inf kommer från mina inopererade rör som sitter i gallgångarna och som nu inte ville vara med längre. Inf har gjort att jag inte mått så bra vid några tillfällen, men hur ska man veta? man blir ju lika förskräckt och orolig varje gång de händer nåt i min kropp som inte känns okej.

De blir så stor sak av allt när de händer, de blir flertalet besök på sjukan som innebär provtagningar var och varannan dag, röntgen och läkarbesök, allt detta tar mycket av min tid och alltid när de händer nåt så är min tid dyrbar, då har jag alltid något som ska göras. Denna gång var det fokus på en tenta som kan ge mig mitt första jobb som arbetsterapeut, men allt hänger på tentan. Allt hänger alltid på något. Nu är jag hemma iaf efter en op där nya rör sattes in så får vi hoppas de blir bra. Nu är det bara fokus på tentan hela veckan , inget får komma i min väg, jag måste bara hitta insp och ett engagemang, trots att jag är trött och överkörd av en ångvält.


Jag gör mitt bästa som alltid, mer kan man inte göra, fast de vore kul att bli färdig med mina studier nångång så man kan få andas ut. Men jag står inte och faller med det här som min goda vän sa, klar blir jag säkert nångång och vem har bråttom?

Tydligen inte jag iaf........... kram

Mina beslut i livet hänger alltid på något annat, ska jag klara de ena så måste de andra göras,  för att kunna bestämma något så måste något annat först inträffa. Livet är som en länk, inget fungerar om en länk faller av. Tänk om jag bara kunde få sätta mig ner och känna att jag klarat av något innan de kommer nåt nytt, men icke, allt blir ofärdigt för att det ständigt, ständigt dyker upp saker som gör att jag inte vet hur jag ska komma vidare. Just nu är jag bara så trött på allt elände som händer i mitt liv, trött på att aldrig veta, trött på att inget får vara enkelt, trött på ständiga förändringar och trött på att aldrig kunna få planera framåt.

Tänk att det blev sommar till slut, värme som vi alla längtat efter och väntat på. Det har blivit stranden några gånger samt även ett dopp i havet, de va varmt kan jag lova, UNDERBARA SOMMAR.

Det heter nu att jag har lite semester, har därför varit på sem resa till Gävle några dagar med vännen G. Vi har besökt IKEA, shoppat i gallerior både här och där, ätit god mat, druckit en öl på stan, promenerat och varit ute och åkt med en körkortslös pojk :-). Det var sköna dagar att fylla med vad vi ville. Lördagen gick förstås i kärlekens tecken med bröllopet, det var väldigt vackert, vi skåla med brudparet,vi grät med brudparet, ja vi var nog där och dansa me tror jag!

.....blev de för cellgift behandligarna, skönt, känner att kroppen tar stryk med bla dåliga värden. Mitt Hb är ganska lågt men inte lägre än att jag klarar av att leva med det. Dr sa att det var bra om min kropp fick ta en paus under någon månad men att jag ville komma och ta prov en gång i månaden, vilket hon höll med om. Som hon också sa så måste vi spara på min kropp för framtiden eftersom att jag vet att det var inte sista gången som de blir cellgift, men jag hoppas att det dröjer ett långt tag innan den jäkla cancern återkommer.

De är så många människor som insjuknar varje år och dör men det är flera som överlever, jag är en av dem!!!! och ska så förbli. Hoppas att jag kan njuta av denna sommar utan att känna oro för vad som finns inom mig.

Igår var jag inbjuden till en tillställning som jag inte visste så mycket om men som var en trevlig kväll i glada vänners lag. Det var en fest som var tillägnad mig för att jag klarat av mina studier trots många dalar jag ramlat ner i och höga toppar att kratta mig uppför. De var god mat, vin, kaffe med godsaker till (både på fat och i glas) härlig utsikt från Borgviks lusthus och flera underbara människor som har haft och har en stor del i att jag kunnat gå vidare i mitt liv. Fick också ett smycke med tillhörande öronhängen som kommer att symbolisera de jag klarat.
Vad vore livet utan vänner? ingenting!
Vad vore livet utan dig, vad vore livet utan mig, vad vore livet utan oss, helt värdelöst förståss
!
En vän är någon som tror på en, när man tappat tron på sig själv. Vänskapens språk är inte ord utan handling.

Vänner finns där och hjälper en upp , när man är nere. Och om de inte kan de, lägger de sig ner och bredvid och lyssnar.

Men kom ihåg att inte använda dina vänner som startkablar och sen bara lägga dom i bakluckan för nödsituationer! dom är värda så mycket mer...
                                                                                    
Nu blev de mycket snack om vänner men de har en STOR del i mitt liv!

Nästa vecka börjar kneget igen på hemmet, vi får se va de har att ge, tror de blir roligt att komma tillbaka om än kanske bara tillfälligt. I morgon ska jag fara till Gävle med bästa vännen för lite semester, hoppas på fint väder.

Nej nu är det åter till kvinnohistorian från 300 talet, intressant ska jag säga, vi har inte haft de lätt vi kvinnfolk, men de har vi nog tagit igen nu!

Ha det gott mina vänner!

Det har varit två veckor fulla av händelser som varit roliga, tråkiga, sorgsna och samtidigt helt fantastiska. Nu känns allt bara tomt och jag känner mig omotiverad. C-uppsatsen gick ju över förväntan så den är snart kompletterad och klar får vi hoppas, (om handledaren godkänner ), annars hände de mycket roliga saker i Luleå den sista veckan, de va mycke skratt om hur åren varit. Sista kvällen var det fest som var väldigt lyckad, vi åt mat, lekte charader, jag höll tal till mina ny funna vänner och sen dansa vi loss på ett Luleå hak. Sent denna onsdags natt skrattade vi oss hem genom Luleås gator och intog en natt macka i vandrarhemmets kök, tänk att de va sista gången vi bor på detta vis......

Veckan som varit inleddes med en förkylning som tack för hårt arbete hela helgen med C-uppsatsen. Det var min värsta helg någonsin, kroppen tömdes på alla buffrar av energi, den skakade efter sömn och mat som glömdes bort. Fullständigt isolerad från familj och vänner arbetade jag och min studie kamrat med ändringar som kom via mail från handledaren......... När klockan slog 01.15 natten mot måndagen lämnades då rapporten in och ingen av oss visste egentligen om vi tappat meningar ellr citat pga ändringar och omformuleringar, de får vi veta på onsdag nästa vecka när vi sitter där i Luleå för sista gången...Snyft!!!!

..... de va dem orden som min doktor sa till mig för någon dag sedan, det som smälter är min TUMÖR!!! Ännu en gång har jag svarat bra på cellgift behandlingen, men hon betonar "för denna gång", jag vet ju att den kan komma tillbaka på något nytt ställe i min buk, den ovissheten får jag och min familj leva med. Men ännu är den inte helt borta. Har påbörjat min fjärde behandling igår. Min dr (Nina) är en fantastisk kvinna att prata med, lugn och sansad samt positiv. Hon tror att jag kan göra ett sommar uppehåll för att sedan återuppta med två behandlingar till, vilket jag tycker låter skönt!

Har nu påbörjat min tredje behandling i fredags, känner mig ganska pigg trots allt som är runt omkring mig just nu. På måndag börjar jag min sista praktik på psyk rehab samtidigt som c-uppsatsen ska jobbas på, allt är kul och intressant men lite mycke nu. Första cancermarkör provet togs i fredags så nu är det en veckas väntan för att få veta vad som hänt i min kropp........ En jobbig väntan kan jag påstå. Hoppas behandlingen gett resultat, ska i så fall ha en omgång till i maj för att sen ha uppehåll över sommaren och sen fortsätta på sensommaren. Kan vara skönt att få ett uppehåll för hur som så är de små biverkningar som är jobbiga, magkatarr som är jätte jobbig precis efter behandlinen, torra slemhinnor i halsen och olustiga känslor i kroppen, ena stunden taggad till tusen med energi som sedan går över i gråt och tandagnisslan. Så man är inte alltid kul att dras med kan jag säga.

........dessa ord kommer från en två barns mamma som jag idag vill hedra för hon finns inte längre i denna värld. Denna kvinna LillaH, var en fantastisk kämpe, en kämpe mot en svår äggstockscancer och som följt mig i mitt bloggskrivande och jag i hennes, vi har följt varandra med peppande ord och intressant läsning. LillaH var en kämpe in i det sista, en person som aldrig gav upp, skrev fantastiska saker i sin blogg med både humor och förbannelse över sin sjukdom. Att leva på lånad tid är något som andra inte kan förstå, lånad tid har vi egentligen allihop på olika sätt men man vet kanske inte alltid om det och det ska man inte göra heller. Man vet aldrig vad som händer idag eller i morgon. Men att veta att man har förutsättningar för att få ett kortare liv är inte alltid så lätt.




Det gäller att aldrig ge upp, att alltid njuta och ta ut det bästa av livet. Ibland brakar hela vardagen för en skitsak, de är när känslorna tar över och energin tar slut för ett tag. Vid dessa tillfällen är man inte rolig, ingen vill ha med en att göra, en morsa ska inte hålla på så. Men hur man än beter sig eller hur mycke de ibland säkert tvivlar så värker ändå ens hjärta av kärlek och omsorg till de sina! Tvivla aldrig på de! 
                                         

Idag är en ny dag i våra liv och vi gör alla olika för att på bästa sätt förvalta den, min dag blir att umgås med vänner på en promenad för att sedan basta och skvallra lite....... kvällen går i familjens tecken!

Det finns inte bara sorg och elände..... idag firar vi VM silver i sokni...... Lau sorken gjorde de som andra sagt var omöjligt, VM SILVER med J18 landslaget, de är stort......... men bakom framgångar finns det uppfostran, näring från andra och en jävligt stor tro på sig själv...... en tro som vi alla behöver ibland.


P.S att fylla år är roligt, att ha många vänner är ännu roligare och att slå dottern i firar hälsningar via sms och facebook var jättekul..... sorry Elin! (hon skröt med 80 jag fick 95)

Ha en underbar dag mina vänner!

Tänk att idag är det min dag, att man har en egen dag, nej egen är den ju inte utan de e jag och några till med olika förutsättningar som fyller år. Det är min andra årsdag i cancerns tecken och jag ska fira den som alla andra årsdagar, inga konstigheter!

Jag återgår till veckan som gick med olika händelser. Luleå dagarna gick bra, alltid lika roligt att träffa sin studiekamrater, fast lite vemodigare när man inser att det var sista veckan som var så där som den brukar med seminarium, skratt, prat, middag ute med vin el öl, framtidsvisioner, hur ska de gå för oss och allt annat prat om livet. Jag kommer att sakna det! Men för att återgå till luleå, hemresan!!!!! ingen kunde väl ana att ett vulkanutbrott på Island skulle få hindra oss att lämna norrbotten lika tryckt och invant som när vi reser dit. 8.45 pep det till i mobilen, ditt plan är inställt står de, okej jag och E ser på varandra, lugn och fin säger vi nu kollar vi möjligheter fast först ett halv fokuserat möte med våran handledare i c uppsatsen sen tar vi tag i situationen.

Parkerar oss framför datorn i bibblan, nu letar vi för våld efter olika sätt att ta oss HEM! Och jag kan säga att vi var inte ensamma, samtidigt på olika håll sitter andra och vill boka samma resa de blir typ den som först får upp kortet och kan betala som får lämna luleå på skönaste sätt. Till slut blir det ett sätt för oss att lämna staden men inte de mest bekväma kan jag säga. Snabbt till vandrarhemmet och hämta väskan för att sedan ge sig av till bussstationen och där njuta en 8 timmars lång bussresa till sundsvall i väldigt osköna säten, nu fick bara göra det bästa av det, och vi var fyra kursare som höll ihop varav en blev åksjuk den första timmen!! vi hade ju inte hunnit äta och knappt fått med oss något gott utan de blev en sallad som skulle räcka +lite godis och dricka. 

Vi överlevde de åtta tim och får se ett underbart landskap på vägen ner, höga kusten och massa annat, så nu har jag varit vid busstationen i Umeå, Skellefteå, Ö-vik, Härnösand, Timrå och Sundsvall där vi anlände 22.00 de e inte illa ska jag säga!   
 Sen var det bara att vänta på tåget som skulle ta oss till stockholm, väntan blev 1,5 tim, men i sundsvall har vi klasskamrater och vem kommer inte in på centralstationen med kaffe, kladdkaka, bananer och smörgåsar och dukar upp på min väska, jo dessa underbara flickor H och E som gjorde våran tid i sundsvall till ett trevligt minne. Tack så himla mycket!

Sen blev de en tågresa som ger mig ångest bara jag tänker på det, inklämd i mellan slaf med andra människor och ett tåg som svänger och kränger så det bara suger i magen och man slår skallen i väggen eller i taket var gång man vänder sig, det borde vara gratis att åka tåg!

Men vi kom till stockholm och fick vaska av oss lite på en toalett på centralen kl 7 för att sen inta en så kallad medhavd matsäck, mjukost o polarbröd från luleå. Men då var vi så hungriga så magen ville inte ta emot, de blev att sitta med huvudet mellan benen på cityterminalen och känna tåget kränga varje gång man blunda och vänta på båtbussen till nynäs.  Väl på gotlandsbåten så har aldrig pasta med ost och bacon smakat så gott kan jag säga. De var första varma målet sen två kvällar tillbaka. Anländer visby 14 tim försenad och far direkt till lassis för min cellgiftbehandling sen hem och SOVA! Med facit i hand så är 14 tim ingenting mot vad andra ännu väntar på att få komma hem, de är inte klokt detta som hänt och händer undrar hur det ska sluta, den som lever får se!!!

Jag blev lite sjuk på resan, förkyld med lite feber och hosta som ännu håller i sig men de gör inget för idag fyller jag år och jag är hemma och jag lever!

Ha en bra dag mina vänner för det ska jag iaf ha! Kram