Vissa saker ger mig mycke energi och vissa saker lite mindre!

Fjärde behandlingen avklarad i torsdags, allt gick bra förutom att fritjof ( min droppräknare ) inte gillade mig mot slutet så han söla verkligen, han gnällde och pep hela tiden, ville väl att jag skulle stanna, han visste nog att jag skulle träffa mina (4 kants) vänner på kvällen. Vi hade en underbart rolig kväll med mat, vin, efterrätt och snacks samt de som var viktigast !! ATT FÅ PRATA, ATT FÅ SKRATTA, ATT FÅ ENERGI. Jag orkade hålla ut ganska länge men blev trött mot slutet. Sov över hos Monika.

Dagen efter blev de en sväng på stan efter en god frukost på Monikas balkong. Vi unnade oss lite smått o gott på stan, men för min del slöt de med ett skåp på jysk som jag länge velat ha. På kvällen blev de hockey med delar av familjen, Enköping mot Visby Roma.


Känner mig lite sämre efter denna gångs beh, men de har dom ju sagt att jag kommer göra, har fått magkatarr och metallsmak i munnen. Inget smakar gott längre, och magen smärtar men har fått bra medicin mot magen och då blir den bättre. Benen kryper kan inte vara i stillhet, värst på kvällen. Börjar bli som en SBK kärring, (svid o bränn kärring).

Men nu är skåpet på plats iaf, snäll man jag har som fixa de, och faktiskt så känner jag mig lite gladare när jag ser på mitt fina skåp, fast lite glad va jag redan innan för Gustav har varit hemma på besök och Elin har ringt sin mor, men nu ska jag o mannen ta en promenad i solen.  Njut av livet för de finns här och nu!

Ett tråkigt besök

Har ringt onkologmottagningen för att få veta om de blir beh i morgon, mina vita blodkroppar var lite låga så dom skulle höra va sig om de inte blir något, har nu väntat i några tim och iinte hört nåt så de blir nog att köra till staden i morgon!   

Igår ringde sonen hem och sa att det kändes inte rätt med den inriktning han går så han vill byta, ja de e ju bara inte att byta, men man kan inte gå tre år på en utbildning och inte trivas, då gör man inte någe bra ifrån sig. Så nu är det att sitta i telefon och söka en den ena och en den andra, både för min egen skolgångs skull samt för sonen, tur det finns mail så man slipper att passa tider när folk är inne eller ute.

Igår ringde dottern från bryssel och var som en solstråle, babblade en massa som gjorde mig glad inombords, hon trivs och de är 30 grader varmt. 

  Idag hade jag besök av sotarn, o de ska jag säga att de var ingen glad prick, inte sa han hej när han kom och inte sa han hejdå när han gick, men sabbade en tegelpanna gjorde han, för att sen klaga på stegen och vinkeln till skorsstenen. Han gav mig då ingen glad energi, kanske han vaknat på fel sida. Försökte skoja till de med att säga att de va bättre att takpannan ramlade ner och gick sönder än att han ramlade ner men de tyckte inte han va skojigt, :-(   Tråkmåns!! Ska nu ut på en promenad för att sen koka kalopps, mums.

Hoburgen en dag i Aug när havet stormade

havet i uppror vid hoburgenBästa vännen på utflykt vid hoburgen

Så här ser det nya livet ut!

Ja nu har hon rest!

Har idag varit och tagit mina prover inför nästa beh som är på torsdag, tiden går så fort, redan dax. Om allt går som planerat och att jag mår hyfsat efter behandlingen så ska jag träffa mina underbara vänner Annika, Camilla och Monika från den tiden jag jobba på gotlands sjukhem och som ännu är en härlig arbetsplats. De är alltid härligt att ses och äta och prata skit, dessa människor ger mig underbar energi och energi är nåt jag behöver just nu. Jag behöver skratta, babbla, vara ledsen samt bara va!! och allt de kan man med dessa flickor. Jag känner att kroppen är i sämre skick än efter tidigare beh, jag är trött, känner mig stor och plufsig efter att inte kunnat röra mig på samma sätt men jobbar väldigt mycke med detta nu, jag cyklar, promenerar flera mil i veckan och de känns skönt. Jag fick magkatarr efter förra beh så nu blev de ännu mer medicin att äta både pre och post, tänk va kroppen kan/ska klara av. Ja varför vill jag då vara ledsen? Jo för att mina barn har lämnat sitt bo, Elin har flyttat till Bryssel för att jobba som barnflicka och Gustav har flyttat till visby för att gå på gymnasium så nu är det bara gubben som får dras med en, fast vi kan nog hitta på saker för att få tiden att gå. Sen är jag ledsen för att jag inte får börja skolan pga att vi ska göra praktik och jag får inte vara med så mycke nya människor, men jag måste ju ta hand om mig så att jag blir frisk igen och kan fortsätta njuta av livet. Men jag är också väldigt glad för något och de är att mina cancermarkör värden har sjunkit från ca 350 till 13 så de går åt rätt håll iaf, Hurra! :-) Ta hand om er allesammans, njut av livet för livet är här och nu.

Sommar sommar ännu håller jag dig kvar!

Det börjar dra ihop sig till höstens skola men vet inte hur de ska bli. Har nu fått hälften av mina planerade behandlingar, hoppas de är frid med dom sen så jag kan få börja hitta tillbaka till mitt gamla liv med spinning och push. Just nu känner jag mig i dålig form, ingen kondis alls, men man kan ju inte ställa så stora krav på sig efter de man gått igenom. Har mått så bra ändå och de är jag jätteglad för. Men känner efter tredje behandlingen att biverkningar kommer mera, halsbränna, ont i magen trött i kroppen fast man e speedad efter en behandling, de blir konstigt i kroppen när den jobbar mot olika håll. idag har jag cyklat flera mil med mannen och de var jobbigt men vi tog det lugnt, vi åt lunch på Artemunde, fika vid havet och sen badade vi i lausviken, varm och skönt. Har även firat min elfte bröllopsdag i helgen med min familj och bästa vännens familj, vi grillade och hade de trevligt. Just nu finns de många i huset men om en vecka drar Mikka tillbaks till Bryssel efter lite sem i landet och på ön, om två veckor sticker Elin till bryssel för att prova sina vingar vilket hon gör rätt i men de kommer bli saknesamt efter dom båda för när mikka kommer hem så blir dom två som två spralliga tonårstöser som far runt, samtidigt så flyttar lillkillen till visby för att gå på gymnasiet, sen kommer de att eka mellan väggarna när gubben och jag ropar till varandra!! fast de kan nog bli bra alltihop. Varför har jag så svårt att koppla av i kroppen? konstiga känslor som far i magen och huvudet, känner mig hungrig fast jag e mätt och tvärtom, lite illamående och yr men va e de igentligen att gräma sig över Jag LEVER ju, men de är ju det där med att ha koll på allt och de har jag ju inte, frågan är när jag får det igen!! om jag får de, vem vet? ja inte jag iaf.

Dax för ny behandling!

Då var det snart dax för den tredje cellgift beh, har idag tagit prov för att kolla mina blodkroppar. Måste kolla att det står rätt till annars ingen beh. Helgen som gått eller veckan kan man nog säga har varit full av allt möjligt, både bra och kaos artade händelser.Mannen fyllde 50 så de har planerats för fest. MASSOR av mina vänner har hört av sig för att få hjälpa till, dom är underbara, tänk vilka människor det finns och dom känner JAG!!! Veckan börja ganska lugnt med tältresning i trädgården som skulle rymma 80 person, dansgolv, bar o en massa annat, så stort va de. De har bakats och pyntats, men osnagen blev kaos artad för kroppen slutade att lyda mig, fick inte hö benet med mig kunde knappt gå och jag höll på med brödbakning. Insåg att de här kommer inte att funka till helgens festligheter så de va bara att ringa naprapaten akut o gråta sig till en tid samtidigt som ugnen pajar så det finns ingen värme till mitt bröd samtidigt som dottern ringer o bilen har pajat så hon kan inte ta sig hem två mil, då kände jag att nu kan inget mer hända, eller? nej de räckte me de, men de e då man ringer sin bästa vän som kommer som skuten ur en kanon, hämtar plåtar kör hem o bakar klart, man ringer grannen som sätter på sin ugn och som också bakar klart det färdig jästa brödet! Akuttiden blev morgonen efter.

Klockan 01.00 smäller det skott i trädgården, som då är fylld av gamla möbler o bråten samt massor av vänner som sjunger Ja må han leva........ , ja de va bara att linka sig upp som en gammal tant med stöd av allt som kom i min väg. Det blev en trevlig natt med smörgåstårta o kaffe o öl.

9.00 är jag i naprapatens våld ( ja de kändes så ) där de visar sig att det hö benet är 2cm längre än vä pga en höft rotation som troligen kommit av att jag inte har någon bra muskel korsett efter min op då alla muskler varit avskurna, så de kan bli. Men han gjorde underverk med min muskelfattiga kropp så till lördagen så gick de att dansa. Min önskan var ju att få dansa loss lite på gubbens 50 års fest och jag kunde mer än så kan jag lova!! Tack Eddie!
Inget ont som inte har något gott med sig!

Jag hoppas nu att de får fortsätta att vara bra både med ben o cellgift behandling som komma ska. Nu  är vi inne i Aug så snart måste jag börja ta tag i andra saker som grabbens gymnasiegång, min egen skola, hur de nu blir med den? studielån? sjukskrivning? omtenta, dotterns flytt till Bryssel 21 aug, ja de e mycke nu. De ordnar sig säkert med alltihopa! En sak i taget bara.
             Gunilla min vän i vått och torrt        Festen blev helt fantastiskt rolig, allt gick så bra tack vare våra barn, vänner  som som uppträdde och vänner som bakat och fixat samt min svägerska som hjälpte mig med maten! ingen nämd ingen glömd.Vi stöp i säng 04.30. TACK ALLA.
RSS 2.0