Hemma i vardagen igen
Borta bra men hemma bäst sägs de ju, men den här gången håller jag inte med. Vem vill åka hem till kyld, blåst o regn när man kan vara i 30 graders värme med sol o bad? dagarna på Malta var underbara, precis va jag behövde just nu efter allt som tillstött min hälsa. Vi gjorde precis vad som passade oss, vi gjorde de när vi ville, vi tog bara hänsyn till varandra.
God mat och lite balkonghak.
Gunilla i natt vimlet!
Att resa med Gunilla är
Gudagott
Urkul
Näring för själen
Intensivt
Lulligt
Lattjo lajban
Awesome (som min dotter brukar uttala sig)
God mat och lite balkonghak.Gunilla i natt vimlet!
Bad viken i st: julianTiden gå alldeles för fort när man har kul, men de går fler tåg, eller flyg!
Väl hemma så blev de tjejmiddag med gamla vänner, vilket alltid är lika kul, det finns alltid mycket att prata om, både från förr och nutid. Tyvärr så varade inte lugnet så länge, utan söndagen bjöd på plågsam smärta i mellangärdet vilket utgjorde ett akutbesök på måndagen när smärtan inte ville ge med sig. Väl där så beslag tog de mig för vidare observation över natten. Natten var ganska lugn, smärtan avtog rejält. Tisdagen blev de ultraljud på gallan samt lung -och bukrönken. Inget mer händer och jag tjatar mig till att få gå hem. Om man upplevt en natt i en skitdålig säng som gav ryggsmärta så vill man hem till sin sköna kontinental. Ska man vara på sjukhus ska man va riktigt sjuk så man inte orkar annat än sova.
Idag ringde Dr om mina rönkensvar, tidigare misstänkte man gallinfektion eller propp i lungan eller.....??? Men de va inget av de, utan de visa sig att jag förlöst ett utav mina två rör (stentar) som sitter i gallgångarna och det gör vansinnigt ont när de ska jobba sig neråt. Så nu blir jag utan de ena, för tydligen så har jag så bra passage i den ena gången att röret inte håller sig kvar, och de är ju bara positivt.
På lördag börjar jag arbeta igen på mitt gamla jobb, ska bli skönt att få tänka på annat samt få komma in i vardagen igen, hoppas att min hälsa är på samma linje som jag!!
Ha det gott mina vänner! 
Leg. Arbetsterapeut!!
Japp de e precis va jag är nu,Tjohooo, jippi, och jag är så glad och lycklig över det. En stor sten har ramlat från mitt hjärta, underbara känsla. Så många gånger som jag tvivlat på mig själv efter att jag fick min sjukdom, varit på väg att hoppa av, vänner som velat mig väl har rådat mig att ta en paus men jag har inte kunnat eller velat se mig besegrad. Varför ska en skit sjukdom få bestämma över mitt liv.
Den har minsann försökt ett x antal gånger att få mig på knä, den har stulit mina krafter, tatt min dyrbara tid, satt krokben vid målsnöret MEN den har aldrig lyckats knäcka mig fullt ut, min envishet har varit starkare! Men ingenting klarar man som människa om man inte har älskvärda personer som stöttar en, vänner som tröstar och peppar när man känner sig lite sänkt, en familj som ALLTID funnits där med tålamod när man varit nervös inför en tenta som skulle skrivas, eller när man bara varit ledsen. Fast man inte alltid visar sina känslor tydligt så har de kunnat se de ändå. Inget har varit smärtfritt de kan jag lova, de har fått mycke skit men jag hoppas att jag i framtiden kan få återgälda det.
Jag är så glad att jag har mina vänner, jag behöver aldrig känna mig ensam och övergiven, men man måste vårda kärleken till sina vänner för de är lätta att förlora!
"Spara inte de kärleksfulla talen tills dina vänner är döda. Skriv inte till dem på deras gravstenar. Tala till dem just nu istället"
På söndag bär det av till Malta, bara jag och G den bästa, vi ska ha de så underbart och jag ska njuta av att jag nått mitt mål, till slut!!!
Ha de gott mina vänner, älskar er alla så mycket jag bara hinner och orkar!
kram Marika Leg Arbetsterapeut
Snart bär det av......
.... till Malta med bästa vännen, ska bli sååå gutt. Att njuta i fyra dagar med sol och värme kan aldrig vara fel. När man har den sjukdom jag har så måste man ta till vara de friska perioderna som infinner sig, och just nu så är det en bra period. Jag vet aldrig när de blir sämre men kan tack vare provtagning så kan jag ha en aning om vad som komma ska.
Igår var jag hos dr Nina på onkologen, en underbar kvinna som jag fått äran att ha till läkare. Jag funderade mycket igår på hur de är att vara läkare till sådana patienter som mig och alla andra cancersjuka, antingen ger man glada besked vilket gör att personen upplever en slags överlevnad, att man besegrat sin sjukdom, eller så ger man dystra besked där människan tappar all sin makt och misströstar livet, samt ger man besked där personen finner sig lite mitt i mellan vilket jag då gör. Man vet aldrig när de dyker upp nåt i kroppen som ställer till något för min hälsa, man går lite som en tickande 10 öres smällare,( bomb lät lite för drastiskt) man väntar på symtom. Tyvärr så fick jag de beskedet igår att "den" börjar röra på sig igen, markör värdet börjar stiga lite smått, men de gäller att vara vaksam och möta olle i grind. Min kropp har återhämtat sig väl annars, värden har stabiliserat sig, jag kan göra mig redo för nästa omgång. Men ännu tänker jag inte vika mig, visst känner man oro men de går inte att tänka så, jag måste njuta när jag kan. Jag ställer in mig på att de troligtvis blir behandlingar innan jul, som dr sa, man kan inte behandla ett värde utan man måste behandla en sjukdom om kroppen ska orka en längre tid framöver.
Nu har jag vilat upp mig och hämtat kraft så nu kör vi på igen och tar vara på den "friska" tiden. Min dag var trevlig trots beskedet jag fick, tror att de berodde på mannen jag "hånglade" med utanför labb innan läkar besöket, mannen som gjorde att jag hade ett leende på läpparna ganska länge :-) och efter besöket hade jag lunch date med mina två kusiner där mycket skratt kommer över våra läppar. Kvällen bjöd på samtal från goa Göteborg där mycket avhandlades.
( fina kusiner från trevlig kusin träff)
Snart ska man börja tänka på packning och annat, men först väntar jag på tenta svar som aldrig tycks komma, sista dagen i morgon så de kommer väl inte förren då, typiskt. Om jag klarar den ska jag fira ordentligt på Malta, men om jag inte klarat den så firar jag att jag mår bra just nu!
Livet är inte alltid rättvist men man får göra de bästa av det, man får mitt i allt elände försöka att hitta något positivt att tänka på eller längta efter, något som gör att man vill överleva.
Kom att tänka på en man som låg utslagen på östers toalett i lördags kväll när vi passera, ingen vacker syn, och det var säkert en man som har varit som du och jag, så visst har vi de bra ändå?
Snart kommer det en händig man till mig.........
I kväll är det elitserie premiär för en ung gosse, allt går bara man vill! Lycka till!
(Leilu)
(Leilu)Kram från mig! 
Sjukskriven!
Nu har jag varit sjukskriven någon vecka och det har känts skönt, jag har insätt att min kropp behövt det. Jag ser att min familj tycker det är skönt att jag bara tar det lugnt och försöker samla krafter för ett fortsatt liv, ett liv som jag hoppas blir ett friskt sådant. Det känns skönt att inte ha något "måste" som hänger över en, nu inväntar jag bara min tenta som förhoppningsvis kommer i början på nästa vecka.
Vet att du inte kommer gilla bilden men den visar att vi behöver Rehab båda två( Puss jag älskar dig)
Vad har jag då pysslat med under min sjukskrivning? Ja första veckan gjorde jag absolut inget, gick mellan sängen och soffan som en zombie, trött, trött och åter trött, jag sov mesta delen. Men man kan bli ganska trött på att inte göra något alls. Sen finns det ju alltid något att pyssla med, något som känns kul att göra och just nu så har min man hållit på med uppfräschning av våran hall och som jag har haft som en form av terapi. Jag har målat lite när jag känt för de och när jag orkat, de har tagit sin tid men de har vart kul. man behöver ha en uppgift för att känna sig behövd och se att man duger till något!
Jag känner mig piggare för varje dag som går, kroppen börjar vilja göra saker, känner lust. Men de som känns lite konstigt är att jag inte vet vad jag gör den 2 Okt, har ingen koll alls men känner mig inte stressad för den skull, och de är inte likt mig, jag som vill ha koll!!!!! Man lär så länge man lever.
Nu är det 1 vecka sedan E åkte till Kreta på au pair jobb och trots att vi ofta gick varandra på nerverna så saknade jag henne väldigt snabbt. Hon har de bra hos sin familj och vi behöver ha denna distans till varandra ett tag. De som känns riktigt skönt är att vi pratade igenom olika saker som var viktiga för oss båda innan hon åkte. Vi avnjöt en familje middag på Restaurang Friheten med underbar service, god mat o mysig lokal ( tack marina o steffe för härlig efterrätt, älskar er) innan hon for. 
Min familj har hela tiden funnits där för mig och velat mitt bästa, men de är inte alltid som man ser det.
Senaste Veckan har jag fikat och umgåtts med olika vänner som alla stött mig på olika sett, vänner som aldrig ger upp. Vänner är det finaste som finns efter familjen, tänk att det finns människor som inte har vänner, det måste kännas väldigt fattigt.
Mannen och jag var en sväng i Stockholm förra helgen och umgicks med världens bästa svägerska! det blev promenad på Djurgårn med fika på Rosendals trädgård, hur mysigt som helst, Sen blev de en tre rätters brakmiddag tillagad av, åter igen, världens bästa sväggu. Söndagen bjöd på landslags hockey i rasande tempo.
Nästa vecka är det dax för läkarbesök igen hos min onkolog, Nina, en underbar person. Hon inger ett sådant lugn när hon pratar. Hoppas nu att proverna är fortsatt låga så att det kan bli ett slut på cellgift behandlingarn för godis och bara göra tre månaders besök, skulle vara så skönt. Och att tentan blir godkänd så jag kan marknadsföra mig som AT :-)
Igår var det Fru hippa för en 50+, trevligt och väldigt roligt att träffa glada vänner för bowling och god mat! Nästa v ska bästa vännen och jag på en liten tripp, ska bli så mysigt och skönt, de är ett led i min rehabilitering, ha ha.
Vet att du inte kommer gilla bilden men den visar att vi behöver Rehab båda två( Puss jag älskar dig)Idag blir de att gå ut i de fina vädret, men första var jag ju tvungen att uppdatera lite. Alla hinder är till för att komma över, var o en på sitt sätt.
Kram!
