Nu har snart Juli månad gått, ja snart har jag klarat av sommaren som jag trodde skulle gå förlorad. Idag har jag varit och tagit prov på mina blodkroppar för att kolla hur jag mår. Snart är det dax för beh 3 men först har jag bestämt mig för att fira mannen i mitt liv och hans 50 åriga årsdag. Med många vänners hjälp ska den genomföras i vår trädgård med många vänner och bekanta, det ska bli väldans roligt. Mitt i allt det jobbiga så behöver man ha nåt roligt att se framemot. Förra veckan åkte jag på magsjuka som gjorde att jag var deckad i flera dagar, kände att de va svårt med återhämtningen. Kanske berodde de på mitt tidigare allmäntillstånd eller så var den urjobbig för att de va sommar?? men frisk blev jag tillslut. Jag har försökt att göra lite kuliga saker i sommar ochjag känner mig ganska nöjd. Man får en konstig känsla i kroppen som e svår att beskriva, den kommer lite då och då, man blir liksom darrig, varm och matt i kroppen. Undrar om det är giftet som far runt i blodet? Var på läkarbesök i fredags och träffa en dr från Radiumhemmet som var väldigt trevlig och som gjorde undersökning på mig, hon tyckte att jag såg pigg och frisk ut. 

Nu har jag jobbat några nätter till och det har funkat bra, har bara några nätter kvar sen ska jag ha lite ledigt med min familj. Min dotter ska flytta till Bryssel i halva Aug så jag måste umgås med henne så jag kan klara mig i höst!! De blir jobbigt de vet jag men kul för henne att få fara iväg efter alla skolår. 
Nu ska de smidas planer för festen men jag tar de ändå lugnt för att inte vara helt slut på själva festen!

Jag älskar när det händer saker, roliga saker, som ex att i morgon få åka till lilla Tore och fika i hans lekstuga med nybakade bullar :-) Idag ringde min vän Katarina från göteborg och jag blev så glad att höra hennes härliga dialekt i luren, hennes härliga skratt, ja tänk va lite de behövs för att göra en annan människa glad!! 

Har nu jobbat en natt till som gått bra! varmt var de som bara den, eftermedicineringen gör mig så varm och speedad, rena källing heitu. Var igår hos frissan och fick peruken stajlad efter mitt smak och tycke, och faktiskt så gick den hem hos de övriga i familjen! så nu är man väl accepterad.

Tog min med dos vid hemkomst sen i säng till en magdålig husbonde som då fick lämna sängen och intaga soffan! men de var dumt att ta mina piller för jag kunde inte sova så länge, ca 3tim sömn sen gick de inte.
De blev en städning av huset och tvätten omhändertagen. man blir så pigg efter beh iaf jag, men vänta av en vecka sen dalar det. Pratade med en gammal jobbarkompis som ringde upp och de va så kul för hon gör mig så glad, hon är för härlig med sina tankar om livet, en energigivare. Jag har många energigivare som gör mitt liv roligt, den dåliga energin har jag sållat bort lite smått. Tänk att en del människor har säkert fötts till att vara givare och en del till att bara vara tagare, och dom e inte bra för mig!. Just nu väljer jag själv mina givare, och nu kan även jag vara en tagare ibland, men de funkar. 

I morgon är det Lau basar för de som vet va de är, de är nåt som jag ser framemot iaf, dans roliga och trevliga människor och god mat i gunillas trädgård innan. Hoppas min ånga håller sig uppe så jag kan klara ev efterfest på maggan!!! 
Livet är fullt av bra överraskningar bara man lär sig att se dem och ta emot dem och sen göra nåt bra av det! Har man bara familjen, vänner runt sig som man tycker om så blir allt mycket bättre

Jag är så glad ock tacksam för att jag mår ganska bra! har idag varit i visby på lassis och fått min andra behandlin, hon som tog hand om mig var en trevligt vimsig vikarie från radiumhemmet, en utländsk kvinna med härlig brytning. Allt gick bra inga större reaktioner denna gång heller, man blir bara så trött av pre medicineringen att man slocknar som en klubbad säl. Idag var mannen med och fick se hur de går till. De tog många timmer innan allt var klart, och de va varmt i rummet, man längtar ut i solen. Efter allt så avnjöt vi en glass inne på stan och tittade på folkvimmlet.

Tog även en cykeltur på kvällen samt avnjöt en öl med bästa vänninan! Underbart.......i morgon ska jag försöka att jobba en natt igen får sen se hur de går. Min kondis är ganska dålig vilket gör mig ledsen, jag måste jobba upp den igen sakta men säkert, men jag måste ju tänka på min kropp så den inte blir överansträngd, de säger dom hela tiden till mig på lassis, får nog ta o lyssna på dom som vet.

Jag älskar livet!! mina barn och man samt mina vänner, va vore livet utan mig va vore livet utan dig? helt värdelöst förstås.

GOD NATT!

Nu sitter man här nyrakad som kojaks fru! Hela huvudet känns ömt och tomt, samtidigt som man skrattar åt va kul man ser så gråter man över en förlust som man kan se. Vill inte se mig i spegeln :-(
Idag var de dax för nya provtagningar på min hälsa inför nästa behandling på onsd, i morgon läkarbesök, de är en halvtids tjänst att passa alla tider.  Har nu jobbat några nätter och de har funkat bra faktiskt, skönt att vara tillbaka till en van miljö och människor man känner till och tycker om.

Vi håller på att planera för mannens 50 årsdag, man vill gärna ha något att se framemot, nåt kul med glada vänner man gillar. Hoppas bara att jag kommer att må fortsatt bra efter nästa beh, de kommer säkert bli mer trötthet för de har dom sagt men ändå att jag får må bra. Jag vill hela tiden att de ska hända saker, saker som är kul, jag tycker om att ha ordning o reda i mitt hem men orkar inte vara lika aktiv med det. Jag måste lära mig att lyssna på kroppens trötthet men de är svårt för den kommer hastigt över en och då lipar man som en barnunge och tycker att allt är pissigt. När man känner så då vill jag bara fly från allt, komma till baks mitt gamla liv och allt ska va som vanligt.

Alla säger "va har du att välja på då" ja va har jag att välja på? ...... ingenting, absolut ingenting! skärp till mig nu!!  du lever ju som min man sa.  För ei morgo är en nöiar dag u ja undra va han kan gi, ska de blei en feinar dag, de är ingen sum kan se, men ja ska möt han me ypen famn!!

När saker händer en själv som egentligen bara händer andra då undrar man hur det gick till, va var de för menig med det här? hade jag för mycke flyt med livet? gick de för bra för mig? eller va det ödet? ja den som de visste. Men nu är jag här och jag har klarat min op bra med god återhämtning tycker jag. Jag känner mig stark och faktiskt väldigt frisk och det är min stora styrka, jag har en envishet som driver mig, jag har barn som behöver mig och jag är levnadsglad. Nu har jag börjat med min efterbehandling med cellgift och har mått ganska bra. Man får tänka att det är ett år av ens liv och att man har många roliga år kvar, och va är väl ett år? ingenting. Dom sa att mitt hår kommer att ramla men jag tänkte att de gör inte så mycke för de växer ut, men när man nu vaknar upp på morgonen och kudden är som en ryamatta då är man inte så kaxig, när handfatet är fullt av hår efter en frissering för att få ordning på nattfrissan då tycker man inte att de är så roligt att se kala fläcker på sitt huvud.
Min dotter ska raka av det men jag tror jag väntar en dag till, och kanske en dag till sen får jag se!!!!! :-) Och jag som trodde att jag var förberedd!

I går gjorde jag en ny sak som jag aldrig provat, jag blev en bloggare!! om man nu kan bli en sån.
Jag känner att jag vill skriva om mitt nya liv fast jag nog är samma person, men ändå lite förändrad. När jag fick mitt bud att jag har en elakartad tumör i magen som sedan visade sig att den satt på äggstockarna så han jag inte tänka på så mycke, jag hade en underbar doktor som jobba o slet för att få ordning på mig o mitt liv. Hans ständiga telefonsamtal om olika undersöningar som skulle göras för att "utesluta " som han sa gjorde mig lugn samtidigt som jag inte riktigt förstod att jag hade cancer. Allt gick fort med tider och samtal, men mitt i allt så hade jag ju en resa bokad o betald till kreta med fem fantastiska kvinnor som ofta, nästan alltid gör mig glad, hur skulle de bli nu? första tanken var att jag vill ju åka jag har inte tid med detta. Men när man får lite distans till vad som händer så glömmer man bort, det fanns inget annat som existerade än att få bort de som växer i min mage.
Hur gör man med familjen? mannen, barnen, men jag tror att när man är lugn själv så har de nog en viss inverkan på de övriga runt en. De va inte bara för mig att hoppa på tåget utan jag måste ta dom med mig, de funka! Sonen drog sig lite undan , ville inte prata så mycke, polarna var roligare! Dottern var motsatt, väldigt på och ville vara med mig på olika undersökningar, ville vara delaktig, ha reda på allt, vilket gjorde att jag var tvungen att svara och berätta och de va nog bra för oss båda. Mannen var någonstans där i mitten.

7 Maj var de dax, då låg jag på op och skulle få bort min "utomjording" som jag kallade tumören, de kändes skönt samtidigt som jag var orolig va de kunde hitta. Att som kvinna bli av med sin kvinnlighet, de som gjort att jag kunnat få två underbara ungar skulle avlägsnas från min kropp, blir jag tant nu med svallningar och svettningar? Nej  tror inte de, jag en levnadsglad 43 åring med aptit på livet tänker inte bli tant och sitta och vänta på pensionslappen, de är väl nu mitt liv får en ny chans......