Solen gör en glad!
I går gjorde jag en ny sak som jag aldrig provat, jag blev en bloggare!! om man nu kan bli en sån.
Jag känner att jag vill skriva om mitt nya liv fast jag nog är samma person, men ändå lite förändrad. När jag fick mitt bud att jag har en elakartad tumör i magen som sedan visade sig att den satt på äggstockarna så han jag inte tänka på så mycke, jag hade en underbar doktor som jobba o slet för att få ordning på mig o mitt liv. Hans ständiga telefonsamtal om olika undersöningar som skulle göras för att "utesluta " som han sa gjorde mig lugn samtidigt som jag inte riktigt förstod att jag hade cancer. Allt gick fort med tider och samtal, men mitt i allt så hade jag ju en resa bokad o betald till kreta med fem fantastiska kvinnor som ofta, nästan alltid gör mig glad, hur skulle de bli nu? första tanken var att jag vill ju åka jag har inte tid med detta. Men när man får lite distans till vad som händer så glömmer man bort, det fanns inget annat som existerade än att få bort de som växer i min mage.
Hur gör man med familjen? mannen, barnen, men jag tror att när man är lugn själv så har de nog en viss inverkan på de övriga runt en. De va inte bara för mig att hoppa på tåget utan jag måste ta dom med mig, de funka! Sonen drog sig lite undan , ville inte prata så mycke, polarna var roligare! Dottern var motsatt, väldigt på och ville vara med mig på olika undersökningar, ville vara delaktig, ha reda på allt, vilket gjorde att jag var tvungen att svara och berätta och de va nog bra för oss båda. Mannen var någonstans där i mitten.
7 Maj var de dax, då låg jag på op och skulle få bort min "utomjording" som jag kallade tumören, de kändes skönt samtidigt som jag var orolig va de kunde hitta. Att som kvinna bli av med sin kvinnlighet, de som gjort att jag kunnat få två underbara ungar skulle avlägsnas från min kropp, blir jag tant nu med svallningar och svettningar? Nej tror inte de, jag en levnadsglad 43 åring med aptit på livet tänker inte bli tant och sitta och vänta på pensionslappen, de är väl nu mitt liv får en ny chans......
Jag känner att jag vill skriva om mitt nya liv fast jag nog är samma person, men ändå lite förändrad. När jag fick mitt bud att jag har en elakartad tumör i magen som sedan visade sig att den satt på äggstockarna så han jag inte tänka på så mycke, jag hade en underbar doktor som jobba o slet för att få ordning på mig o mitt liv. Hans ständiga telefonsamtal om olika undersöningar som skulle göras för att "utesluta " som han sa gjorde mig lugn samtidigt som jag inte riktigt förstod att jag hade cancer. Allt gick fort med tider och samtal, men mitt i allt så hade jag ju en resa bokad o betald till kreta med fem fantastiska kvinnor som ofta, nästan alltid gör mig glad, hur skulle de bli nu? första tanken var att jag vill ju åka jag har inte tid med detta. Men när man får lite distans till vad som händer så glömmer man bort, det fanns inget annat som existerade än att få bort de som växer i min mage.
Hur gör man med familjen? mannen, barnen, men jag tror att när man är lugn själv så har de nog en viss inverkan på de övriga runt en. De va inte bara för mig att hoppa på tåget utan jag måste ta dom med mig, de funka! Sonen drog sig lite undan , ville inte prata så mycke, polarna var roligare! Dottern var motsatt, väldigt på och ville vara med mig på olika undersökningar, ville vara delaktig, ha reda på allt, vilket gjorde att jag var tvungen att svara och berätta och de va nog bra för oss båda. Mannen var någonstans där i mitten.
7 Maj var de dax, då låg jag på op och skulle få bort min "utomjording" som jag kallade tumören, de kändes skönt samtidigt som jag var orolig va de kunde hitta. Att som kvinna bli av med sin kvinnlighet, de som gjort att jag kunnat få två underbara ungar skulle avlägsnas från min kropp, blir jag tant nu med svallningar och svettningar? Nej tror inte de, jag en levnadsglad 43 åring med aptit på livet tänker inte bli tant och sitta och vänta på pensionslappen, de är väl nu mitt liv får en ny chans......

Kommentarer
Gunilla
Jag tror på din blogg, jag tro ock på din framtid och ditt tillfrisknande nu och i all evighet!!
Vi ska kämpa, vi ska ge, allt vad vi kan, vi ska hela vägen FRAM!!!
Kramar till tusen från mig
Åsa!
Hej du vännen! Sovit gott? Nu lägger jag till dig i min blogglista. Kram och ta väl vara på dig så hör-syns vi!
Trackback