Det går aldrig att förbereda sig!
När saker händer en själv som egentligen bara händer andra då undrar man hur det gick till, va var de för menig med det här? hade jag för mycke flyt med livet? gick de för bra för mig? eller va det ödet? ja den som de visste. Men nu är jag här och jag har klarat min op bra med god återhämtning tycker jag. Jag känner mig stark och faktiskt väldigt frisk och det är min stora styrka, jag har en envishet som driver mig, jag har barn som behöver mig och jag är levnadsglad. Nu har jag börjat med min efterbehandling med cellgift och har mått ganska bra. Man får tänka att det är ett år av ens liv och att man har många roliga år kvar, och va är väl ett år? ingenting. Dom sa att mitt hår kommer att ramla men jag tänkte att de gör inte så mycke för de växer ut, men när man nu vaknar upp på morgonen och kudden är som en ryamatta då är man inte så kaxig, när handfatet är fullt av hår efter en frissering för att få ordning på nattfrissan då tycker man inte att de är så roligt att se kala fläcker på sitt huvud.
Min dotter ska raka av det men jag tror jag väntar en dag till, och kanske en dag till sen får jag se!!!!! :-) Och jag som trodde att jag var förberedd!
Min dotter ska raka av det men jag tror jag väntar en dag till, och kanske en dag till sen får jag se!!!!! :-) Och jag som trodde att jag var förberedd!
Kommentarer
Åsa!
Håll kvar vid din envishet Marika, så kommer det här att gå vägen! Kram på di!
Trackback
