Uppdatering........igen!!
Jag är nog ingen bloggare, eller så är de så att jag bara vill skriva när det finns något att skriva om.
Just nu ligger jag i soffan med en segdragen förkylning i min redan nedsatta kropp, det är nog en viss fördel om man är "frisk" innan man blir sjuk för att orka, eller va tror ni?
Mådde ju inte så bra på försommaren, mycket problem med svullna och smärtsamma ben, att ta sig fram några steg efter behandling kunde göra så ont att man ville hugga av sig benen. Men det är tur att det finns stödstrumpor, och ganska snygga sådana :-) men tanken att vandra runt hela sommaren med kortbyxor och stödstrumpor var ju inte så tilltalande men ändå så gör jag vad som krävs bara jag blir FRISK!
Efter tre behandlingar och en röntgen så kom då det positiva svaret........tumörerna på levern hade krymt, tjoho, de hade gått åt rätt håll. Att få ett sånt svar kan tyckas vara överlyckligt att få men har man fått flera sådana besked under tre års tid så infinner sig inte den riktiga tron att det ska gå bra denna gång heller. Man blir givetvis glad at de är positiva besked, men kan jag lita på det? den som lever får se. Men jag blev glad för att det blev ett uppehåll på behandlingar under sommaren.
Sommaren blev ganska bra trots lite mycke av regn och kyla. Fast riktigt bra vart den ju inte, när jag då mådde bra så gick gubben och skadade sig, fick en grov ruptur i hälsenan med facit. operation med 4 veckors gips och 3 veckors stövel och mycket vilande, samt sjukskrivning september ut. Ni kan ju förstå hur kul det var för honom att inte kunna vara med på så mycket, och hur kul det var för mig när vi hade en inbokad resa till Prag 3 dagar efter op och vi förstod at han inte kunde komma med. Hur skulle vi nu göra, men då ringer man sväggu i stockholm som fick några timmar på sig att svara innan jag bokade av även min resa, de tog 5 min för henne att bestämma sig, och vi hade jätte kul tillsamman med bästa vännerna vid Fie, kanske inte så kul för T med tre shoppingsugna damer :-) Återkommer med bilder från sommaren.
Idag har jag påbörjat och klarat av ytterligare två behandlingar men känner att kroppen tar mycket stryk, har inte så mycket kraft och kondis men en stark överlevnadsenergi, ser framemot röntgen i nov för att se om de minskat ytterligare. Biverkningarna kom som ett brev på posten efter uppstart, men jag får stå ut trots att jag ibland knappt kan gå på mina fötter, bara jag kan bli bättre i min sjukdom.
Återkommer snart! jag lovar.
Kram mina vänner och tänk på att skänka en liten slant till cancerforskning som kanske kan göra mig och mina likasinnade lite friskare!
Sommar och soliga dagar
Nu har tiden sprunngit iväg känns det som, min uppdatering har varit seg, förlåt mig. Men för att börja med de tråkiga så blev de ju till sist så att jag fick börja min beh I halva april med cellgift i droppform samt tabletter, en behandlingsperiod är i 3 veckor sedan uppehåll 1 vecka. Fast lyckan varade ju inte så länge, kroppen reagerade så klart på droppet med att ge mig svullna , ömma och röda underben, vilket vi först trodde var en propp eller nåt liknande. Efter ultraljud så kunde vi bortse från den åkomman, men vad det är vet vi fortfarande inte. Läkare säger att de aldrig sett någon med denna biverkning, 4 dagar efter droppet så kommer svullnaden och en jävla smärta som ett brev på posten. Man känner sig som sina gamla åldringar på hemmet med kompressions lindningar och stödstrumpor dagligen. Så nu för tiden så är mina stödstrumpor mina bästa vänner :-) fast klänning och stödstrumpor kan ju va snyggt!! Har startat min tredje beh nu och det lär väl bli ett antal innan sommaren är slut.
Har räknat ut att det är fjärde sommaren som jag går på behandling, så man börjar ju få rutin kan man tycka. Skit vart så länge de är ett måste, bara de hjälper den här gången så, och för lååååång tid framåt.
Jag har ju haft mycket annat att tänka på med , roliga saker :-) som sm slutspel i gävle, som de tyvärr inte vann när jag var och hejade, men de vann till slut.
Vi hann ju även med en VM match,sverige -ryssland som tyvärr slutade med förlust.
Sen har vi ju haft en kanon rolig Guldfest för allas vår Johan, kunde inte bli bättre. Alla var nöjda och glada.
Sen blev de dax för bal, fina killen och hans vackra dam. de var så tjusiga och roligt hade de haft, synd bara på det kalla vädret.
Sen kom då ÄNTLIGEN den härliga studenten med glada ungdomar som strålade i kapp med solen denna sköna dag. En stolt mamma och stolta systrar som välkomnar lillebror in i vuxenlivet ♥
.
En lärare som kommer att sakna sin elev och en kille som kommer sakna sin lärare! Student kalas blev de me med släkt och vänner
Nu börjar vuxenlivet :-)
Ja nu var allt de här roliga slut nu får jag planera för något annat kul, fast de är jag ju ganska bra på. Semestern kommer inte riktigt ännu men planerna är många :-)
Nu ska mina svullna och ömma ben få lite vila och i morgon blir det en cellgiftdrink igen.
Må så gott mina vänner och ha en trevlig midsommar!
Väntan kan kännas lång ibland!
Varför ska de vara så segt? de blev ingen start med behandling, infektionen har inte läkt ut. det blev ytterligare antibiotika i två veckor och två påsar blod istället. Men nu efter några dagar så känner jag att blodet gör nytta och får väl hoppas att pc också gör det, återstår att se nästa vecka vid ny provtagning.
Jag får försöka att njuta av våren, solen och att ungdomarna snart kommer på besök :-) man får hitta på något som gör att dagarna går, de är mycket man skulle kunna göra här hemma om man bara haft orken. Ibland får man byta soffa till någon annans, ta en kvällsfika hos vänner, och kolla hockey med stor dramatik, HEJA BRYNÄS!!!
I kväll tänkte mannen och jag åka in till staden och se bio och kanske äta en bit mat, får se om orken räcker till båda.
Vill visa den fina tårtan som vi fick av bästa vännerna som sammanförde mig och mannen för 25 år sedan! Hoppas på 25 år till.
Man får vårda de man har och vara de stöd man kan för varandra.
Ha de fint mina vänner :-) Kramis
Våren känns nära!
Såg en citronfjäril igår, de är väl ett härligt vårtecken. Man ser att det börjar att knoppas i buskar och rabatter, fast snön ligger kvar i våra skuggiga hörn på tomten. Nu har jag inte uppdaterat på ett tag men de har just inte vart något att inf om för alla dagar har sett likadana ut ungefär, provtagningar, röntgenundersökn, leverbiopsi och en jävla väntan. Käkat kortison så man blivit svullen som en michilinigubbe :-), men de är väl en piss i havet.
Delar av Gustavs hejarklack.
Har jobbat 75% sen halva januari och det har känts bra, jag älskar mitt jobb, vill bara åka dit. Men när kroppen känns som betong av trötthet då är det skönt att åka hem lite tidigare på dagen.
10 feb tog jag mannen och for till den stora huvudstaden för att utnyttja hans julklapp som jag gav honom, det blev hotellövernattningar, Musikal (Spamolot) som var underhållande. Kvällen bjöd sen på en härlig middag med lite släkt, där det dök upp en oanmäld men väldigt bekant person, min ELIN. Vilken överraskning de blev, hade inte kramat henne sen nyår.... alla visste utom jag och Berra.Söndagen bjöd på umgänge med svägerskan och hennes underbara familj, och äntligen..... fick vi träffa lilla Moltas, nykomlingen i släkten♥ han var så fin, och vi blev kompisar......
Men det frestar på en sliten kropp som är fulltankad med kortison, de skär sig liksom, så det är skönt när man kommer hem till vardagen igen, trots att den inte är så rolig. Jag behöver mina rutiner med mat och vila. I slutet på feb var jag så trött att jag knappt kunde ta mig framåt, kunde inte tänka klart, men jag hade då ett blodvärde på 94 så jag fick lite blod och kände mig ganska snart piggare. Sen kom då svaren på mina undersökningar ang vilken behandling jag skulle starta upp med. Tyvärr så visade sig att jag fått en annan cancer, lever -och gallvägs. Det positiva med väntan, som jag känner och upplever det är att jag kanske får rätt behandling, får vara frisk i längre perioder....... får återhämta mig. Planen satts i rullning, första beh v 10, oj va skönt tänkte jag, äntligen ska den fula elakingen som stör mitt matintag och gör att jag måste äta kortison som stör min sömn fullständigt, nu ska jag slå tillbaka!!! Skulle nog inte tänkt så för några dagar senare så kom feberfrossan och akuten blev ett måste, 5dagar på onkologen med blodförgiftning från mitt rör i gallan, och som stigit uppåt. så nu väntar vi på den ska läka ut innan beh kan startas. Man kanske inte kan påstå att allt går min väg :-)
Men jag har en underbar familj, en man som ställer upp till 150%, min vardag skulle inte fungera om inte han fanns, och så har jag mina vänner som alltid finns och bryr sig, men man orkar inte alltid med att umgås, just nu känns det som att min familj är viktigare och vänner som ger energi tillbaka.
Jag börjar att återhämta mig lite, känner mig piggare men kroppen blir förlamande trött vid överansträngning, svårt att hitta balansen. Men i lördagstog vi bilen och båten och åkte till stockholm för att träffa Elin och se lite på Gustav när de skulle hockey, och sen helt plötsligt så fanns Mikka från Bryssel där me så de blev ett riktigt familjedygn med övernattning vid världens bästa sväggu.
Ett kärt återseende av syskonen och pappa och dotter.
Delar av Gustavs hejarklack.Nu går jag bara runt och återhämtar mig och är liksom i väntans tider. Försöker bli starkare för varje dag genom att ta hand om mig, jag äter min skonkost vilar när jag blir trött, och jag kan säga att de hjälper till för om jag inte sköter mig så straffas jag (jag vet för jag har minsann testat)
Nu vet ni alla lite hur mitt liv ser ut framåt ett halvår i tiden, men jag har mycket annat kul att se framemot också, jag planerar ständigt för nya upptåg för det håller min hjärna och kropp igång.
Ha det gott i vårsolen, idag ska jag nog ta stavar och promenera en kvart eller så!
KRAM!
Vart tog de nya goda året vägen?
Ja inte kom de till mig iaf, de enda goda med det här nya årets början de va att Sverige (Lau) tog tog GULD i JVM i Canada. Vilken bedrift, vilka matcher, vilken underhållning, jag får ännu gåshud på kroppen bara jag tänker på de!!
Trotts allt så blev de ett litet julbordsbesök på Frimis.
Julpyssel hos familjen Håkansson med stora traditioner.
Julaftonsmorgon med julfrukost enligt tradition!
Sen blev de nyår med fina glada vänner och fyrverkeri på Ljugarns stranden, mycket vackert!
Tillslut så kom dom då äntligen hem, finaste vännerna vid Fie, som fick ett varmt mottagande denna sena natt och vi fick höra om alla bravader som vi bara kan drömma om
En leitn sork som blivit stor! GRATTIS JOHAN
För att återgå till att vara negativ så är mitt liv just nu skit, inget går att planera, lever på soppa, omelett och annat lättransporterat. Eftersom att många vet hur jag har det och följer min sjukdom så uppdaterar jag lite nu. Så håll i er så startar vi reprisens resa för typ 4 gången. Min kropp har haft problem sedan i höstas från och till men kullmen kom innan jul med mycket feber, trötthet och buksmärta. Rensning av rör i gallan gick ju inte som planerat så tiden efter detta har varit jättejobbig med våldsam klåda på kroppen, smärta i buken, illamående, många sjukdagar hit och dit då jag inte klarat "huvud upp och fötter ner". Och det vet ni många att jag vill vara på mitt jobb,inte vara hemma och må skit, men som sagt den här tiden har jag haft lite att säga till om utan min kropp har bestämt. Så nu är de klargjort att nya tumörer sitter och trycker till min tolvfingertarm, vilket påverkar min mattransport samt galltransport som då har en stor betydelse för mitt välbefinnande, inget kommer förbi, och det är där min goda soppa kommer in. När man vet hur man ska leva så blir de lite lättare med det mesta. Så nu gjordes en plan, cellgift veckan som nu gått, men tyvärr så gick inte de för att min galla mår inte alls bra. Så nu sitter jag i en rävsax eller som dr sa "komplicerat läge" gallan måste må bra för att klara cellgiftets transporter men tarmen måste ha cellgift för att jag ska må bra...... Hmmm.
Så för att svälla av gallans svullnad så har jag nu under 5 dagar ätit kortison tabl (24st/dag) för att testa, och peppar peppar så mår jag lite bättre, och det får väl provtagningen visa i morgon! Jag hoppas verkligen att de snart kan bli cellgift för vi hör ju ihop på nåt vis, vi är kompisar, skulle nästan vilja ha han där hela tiden för de verkar ju va då jag mår som bäst, konstigt nog. Men jag är jävligt trött på allt de här skiten just nu, går in på mitt tredje år nu!!
Men lite positivt har jag också haft under den här tiden, alla ungdomar har varit hemma och förgyllt och stärkt mig och min tillvaro.
Trotts allt så blev de ett litet julbordsbesök på Frimis.Julpyssel hos familjen Håkansson med stora traditioner.Granen fick sin fina glans av ungdomarna, trots ljusslingor som exploderade!♥
Julaftonsmorgon med julfrukost enligt tradition! Kusiner fick träffas, som vanligt gustav ensam, påpassad kille!
Och tomten kom till slut, fast en mystisk sådan och ovanlig!
Alla nöjda och glada kan jag lova.
Sen blev de nyår med fina glada vänner och fyrverkeri på Ljugarns stranden, mycket vackert!Tillslut så kom dom då äntligen hem, finaste vännerna vid Fie, som fick ett varmt mottagande denna sena natt och vi fick höra om alla bravader som vi bara kan drömma omJul jul strålande...... jag hoppas de i alla fall.
Dax för uppdatering, tiden går så fort att jag inte hinner med att blogga...
Lite har ju hänt sedan sist, just nu så är det åt helvete med allt känns de som, jag är så himla TRÖTT TRÖTT TRÖTT på att inte få vara 100%, alltid nåt som gör att jag dippar över, o just nu är de en sån dipp. Har plågats hela hösten av feber, typ var tredje dag, molande värk i mellangärde och rygg, knaprat dikoflenak så magen balla ur och nu är det alvedon som gäller. Det är mitt rör i gallan som spökar, som tar en jävla massa energi.
Sagt och gjort en planerad op för att göra helgerna härliga med mina ungdomar som kommer hem, dax för "sotning" av röret.
Får gå igenom samma procedursom tidigare innan operation, gastroskopi (som ju är så himla härligt) fastande från kl 24 hibiskrub i mängder och de sista.... en slurk matolja i hissen (två medicinkoppar) tror ni man kväljer?? sen en massa trevliga o snälla människor på op bordet (tur de iaf) sen vaknar man upp halv groggy med syrgasmask nålar i händer o armar, och man vill bara jubla att man lyckades ännu en gång vakna efter narkos! Man börjar se framåt igen, nu ska jag bli bra..... men de e då som dr Hippen kommer med rolig information, vi lyckades inte komma ner... va då inte lyckades, du har ju gjort de så många gånger under två år, något sitter i vägen, något sitter i vägen, de ekar i mitt huvud, och han vet inte va de kan vara, men jag ringer dig säger han, för nu måste vi gå vidare med utredning.... igen, nähä konstigt när de gäller mig, är jag förvånad? inte då, BARA jävligt trött, besviken, ledsen, arg, frustrerad, men jag har bestämt mig de här ska bli den bästa julen någonsin i mitt hem och jag tror att alla de mina hjälper till, jag tänker själv bestämma vem jag ska umgås med och hur länge, jag gör precis som jag vill.
Välkommen hem mina barn här ska de firas jul
Återkommer senare!!!
Längtan!
Alla har vi en längtan efter något, de kan vara precis vad som helst, en del längtar till jul, någon efter ledighet eller så kanske man saknar någon som gör att man längtar. Just nu så längtar jag efter att få åka till Linköping och se Elin, har inte sett hennes ansikte sen Augusti, bara hört rösten flera gånger givetvis per telefon. Men snart ska de ske, första helgen i nov, då ska vi bo på hotell med härlig frukostbuffé, se ishockey, gå på shoppingtur och bara umgås i två dagar, ska bli så kul.
Men ni som känner mig vet ju att det händer saker innan de, de är ju flera veckor till Nov, finns ju massor att göra innan de :-) de e saker jag kallar för "Guldkant"
Här kommer några Guldkantar som jag gett mig själv de senaste månaderna
* Jag har ÄNTLIGEN tatuerat mig, har funderat länge (sen årskurs 9) innan jag vågade men är jäkligt nöjd med resultatet.
* Sista helgen i Aug blev det en tripp till Heiligenhafen i Tyskland med fem härliga vänner från min forna Visbytid, det blev en härlig helg med öl, go mat och en jäkla massa skratt som gjorde att jag förlängde mitt liv massor av år!
* Sen vart de tjejträff med gamla jobbarkompisar, jättekul att träffas o blarra lite.
* Slutet mot sept blev de en liten kryssning men först övernattning hos kära svägerskan och lite hotellfrukost, sen vart de klackarna i taket på Paradise.
Förra helgen va de hockey premiär för sonen så då blev de att hänga i hallen, med feber som resultat :-( man vet aldrig när den hoppar på en, den kommer lika olägligt som vanligt, o jag blir lika orolig varje gång att det ska sluta med akuten, men de klara sig denna gång, peppar peppar.
* Guldkant som kommer är Göteborgsresa nästa helg med återträff av klassen från Luleå, ska samtidigt passa på o hälsa på en bekant. Ska bo på hotell med underbara vänner från klassen och vi ska hitta på så mycket skoj.
* Sen kommer nästa guldkant, sist men inte minst, Linköping i Nov med manne. Ska hälsa på fina elin och se hur hon har det, vi ska bo på hotell, se HV- BRYNÄS, handla på Ikea o flanera runt i stan.
De va lite och några av mina guldkanter i vardagen, vilka har du? man behöver inte resa bort för att sätta lite piff på en arbetsam vardag, i veckan som gick käkade jag och fyra andra damer middag på Friheten, en helt vanlig onsdag, jättetrevligt hade vi och supergod mat fick vi!
Nog snackat om guldkanter, vardagen rullar på som bara den, de finns tydligen bara måndagar o fredagar, allt går så fort, hinner knappt med. Har varit färdig AT över ett år redan, fattar det inte. Och snart ska de visst bli avtackning från mitt gamla jobb, ett jobb som varit mitt liv i nästan 25 år, lite konstigt känns det allt, men men de finns väl en mening med det också.
Min hälsa är för närvarande bra, går på mina kontroller, o njuter varje gång de sägs något positivt. Mitt liv kantras av andra människor som mår dåligt, människor som går igenom sånt som jag redan gjort och som jag upplever har ett behov av att prata om det för att de vet att jag varit där, jag har varit långt där nere under behandlingen, har våndats över att tappa sitt hår, har funderat på om det kommer att gå vägen, för tillfället är någon annan där, men jag vet aldrig hur snabbt jag kan göra dem sällskap igen.
Fast det är inget jag går och funderar på, för just nu LEVER jag och NJUTER varje dag!
Kram från en överviktig dagnjutare :-)
Det går mot hösten....eller??
Sommaren har varit ganska blöt tycker jag, mycket åska och störtskurar, det blev inte så mycket strand som andra år. Även badet har minskat, fast roliga saker har jag gjort ändå.
En öl satt aldrig fel i detta soliga och varma väder som vi hade.
Resan till vilnius var jätte rolig, trevlig och framför allt BILLIG, en brakmiddag för sex personer kostade typ 650kr, en stor stark 10-15kr. Stället k an varmt rekomenderas att resa till.
Utsikt från vårat hotell 
Vandring i staden, otroligt fina byggnader, men även en otrolig fattigdom. 
Ett gammalt slott som låg på en ö var en stor turist attraktion.
Vandring i staden, otroligt fina byggnader, men även en otrolig fattigdom. Ett gammalt slott som låg på en ö var en stor turist attraktion.En öl satt aldrig fel i detta soliga och varma väder som vi hade.Det blev en tur till skarpholmen i år också, frukost och lite stenplockning.
Jag har fått mått bra flera veckor i sommar, jag har suttit på veranda i visby med ett glas rosé, besökt underbara vänner, gjort härliga utflykter, ätit god mat på restauranger, underbara grillkvällar med vänner och familj, ja allt man kan tänka sig som hör sommaren till.
Sen small det till när man som minst anade, hög feber med väldig buksmärta som slutade med akuten och inlagd i en vecka med antibiotika och en otrevlig gastroskopi, röret i gallen gav en infektion som däckade mig fullständigt, men man är van nu för är det inte det ena så är det de andra. Är på fötter igen och ska snart börja jobba.
Mitt i allt elände så hade vi en urtrevlig kusinträff hos min äldre bror, vi åt god mat och skrattade samt pratade gamla minnen.
Lars-gunnar, Kjellåke, Janka
Vonna, jag, Kerstin och Nita.
Nu ska jag ta hand om mig och vila ordentligt så jag orkar ta nya tag, återkommer snart med nya händelser ur mitt liv. fast glömde ju att skriva att jag sagt upp mig för första gången i mitt 45 åriga liv, kändes allt lite konstigt, men man måste ibland bara bestämma sig :-)
Kramis på er alla!
Ja då var det midsommar igen.
Tiden bara springer iväg, hur ska man hinna med den, tiden alltså. Alla bara pratar om vad man ska göra i sommar, sommar är väl det som är nu? eller vad väntar vi på? kanske är det värmen, kanske måste värmen, hettan infinna sig förren det är sommar. Hettan har vi ju haft så varför njöt vi inte mera då, ja den som de visste.
snacka om grönska
Jag njuter iallafall av varje dag som finns i mitt liv, jag njuter att jag varit på mallis med underbara vänner, vilket var en fantastisk resa, så mycket skratt och rosé på fyra dagar, sol, regn och bilfärdar på kurviga vägar med en enastående chaffis.
snacka om grönskaVilka balla brudar, ett gott skratt förlänger livet, jisses va gamla vi ska bli.
Det har även blivit ett litet besök i kyrkan, man är ju gudmor och måste ta sitt ansvar, fina sofias konfirmation.
Försöker även klämma in ett litet restaurang besök när andan faller på och tillfälle ges, fick även en liten guidad
tur av lillebror i visby stad.
finaste vännen och härliga lillebror har skådespel i botaniskan.
finaste vännen och härliga lillebror har skådespel i botaniskan.Jag är extra glad nu för i torsdags fick jag min sista behandling, dr säger ett sommaruppehåll men jag hoppas på livslångt uppehåll, ja ja vilket som men de ska bli skönt att slippa lassis två dagar i veckan, roligare kan man ha det.
Snart är det sem någon vecka och då bär det av till Vilnius i Litauen för några dagar med goda vänner. Ska bli spännande att se ett grannland och vara lite kulturell.
Nu är alla snart hemma och fullt i kåken igen, det känns skönt fast det ibland blir lite tjafs. Brysselkexet kommer om drygt en vecka för att stanna några veckor, trevligt trevligt.
Ungarna är i full gång med sina sommarjobb, gustav i bodi och elin på hemse, har nog fått mammas arbetsmoral :-)
Jag njuter av mitt jobb i stan och jag njuter av livet, jag ska njuta av sommaren och jag ska glädjas av min familj.
Kramar från mig till er, hoppas ni alla får en skön sommar.♥
Livet ler mot mig!
Nu får jag skämmas lite för min dåliga uppdatering på bloggen, fick mig en liten blänkare häromdagen, så här kommer lite livstecken från mig.
- SPAHELGEN I APRIL VAR JÄTTE MYSIG. (jag har underbara bröder som gör att man får skratta)
- DOTRI HAR KOMMIT HEM FRÅN BARCELONA. (så nu är allt i sin ordning)
- JOBBET FLYTER PÅ SOM BARA DEN. (jag har trevliga arbetskamrater och en ansvarstagande mentor)
- FYLLDE 45 ÅR OCH HADE EN SKITROLIG FEST MED GLADA VÄNNER, BRÖDER OCH FAMILJ.
- BEHANDLINGARNA PÅGÅR FORTFARANDE VARJE VECKA, ÄNDA FRAM TILL MIDSOMMAR.
- RESULTATET: VÄRDET HAR SJUNKIT FRÅN 8000 TILL 16.
- HÅRET HAR FALLIT :-( MEN PERUKEN ÄR SKITFIN :-)
- OM 14 DAGAR BÄR DET AV TILL STOCKHOLM OCH SVÄGERSKA BESÖK FÖR ATT KÄNNA AV STOCKHOLMS PULSEN VID MARATHON.
- SEN GÅR RESAN VIDARE MED FYRA UNDERBARA VÄNNER TILL MALLIS!!!!! ( vi ska äta, dricka, sola, bada, skratta, dansa, flamsa och bara njuta av livet)
- OCH DET BÄSTA AV ALLT!!! MERA RESULTAT: TUMÖRERNA HAR TAGGAT NER OCH DRAGIT SIG TILLBAKA, FINNS INTE LÄNGRE :-)
- SÅ HOPPET FINNS ALLTID DÄR!
Mitt liv ser ganska ljust ut för tillfället, man lär sig ju som sagt att leva efter sina förutsättningar. Jag hoppas att jag kan visa andra människor att man inte får ge upp, man måste använda det liv man fått till att göra roliga saker också.
Alla har vi våra problem att tampas med, men oftast går det att lösa, iaf att göra dem mindre. Man får aldrig tappa tron på sig själv, man ska alltid tro att man är någon.
Så för att sammanfatta mitt liv just nu så mår jag trots allt fantastiskt bra!!
Ha de bäst mina vänner♥
Idag är början på ett nytt liv!
Har nu fått två cellgift behandlingar, den senaste igår. Mådde ganska bra efter den första, men blir väldans trött, fritid va e de? jo slummra på soffan efter jobb och mat för att sedan orka gå i säng. Men jag trivs ganska bra med mitt liv ändå, jag vill jobba så gott jag kan och då får de bli så. Hoppas nu att andra ronden går lika bra, mitt blodvärde hade sjunkit ytterligare så de finns ju en anledning till tröttheten, nu var de nere på 94 så de fick bli några påsar blod. Lite läskigt tycker jag nog att det är att få någon annans blod in i min kropp men kan det bara hjälpa mig att bli piggare så får de nog bli så. man kan hoppas att blodet är från någon levnadsglad och positiv typ :-) inte någon tråkmåns (de kan jag vara själv de).
Idag börjar mitt nya liv med 90% i visby fram till 30 sept, ska bli skönt med ett ställe att vara på och lägga energin där. Saknar trots allt Slite och Elin men tror att det här är bra för min hälsa, börjar dock det nya med att ta en sem dag :-) de kallas mjukstart. Om någon timme reser jag till stockholm med min man och mina bröder och deras resp för att bo på fint hotell med lite spakänsla, de ska bli god mat, ljuvlig dricka och underbart sällskap som ska ge många skratt, kommer att förlänga mitt liv sååååå länge, jaja lite shopping me så klart när man bor mitt i centrum.
Så nu kan vi ju hoppas att blodet rinner snabbt ut i banan så jag känner mig pigg. Packar nu lite nödvändiga saker som ska med och inväntar mannen som jobbar halv dag. Har en sjuk son hemma som ska passa katten, han inhandlat i stället för godis, nässpray, halstabl, febernedsättande piller så han ska klara sig.
Hoppas ni alla får en lika skön helg som jag tror att jag kommer att få, glöm inte bort att njuta av livet, plocka fram guldkanterna ofta, tänk inte allt för ofta på pensionssparande, vi lever här och nu!!!
puss och kram mina vänner ♥
Vårkänslor!
Idag hade jag riktiga vårkänslor, man kände att det hänt nåt i luften. Man ser en ljusning på vädret iaf. Jag lovade att jag skulle bli bättre att skriva men tiden räcker inte till för mig, mina kvällar är sena innan hemkomst. Det blir mycket körtid när man jobbar ena dagen i Visby och nästa i Slite, men fantastiskt kul. Att få jobba med Elin, min kursare, är jättekul men tyvärr så blir de inte så långvarigt. Från första April- sista September har jag fått ett 90% vik i Visby på rehab mott och det kan man inte tacka nej till.
Jag har lärt mig så mycket på den korta tid jag varit i hemrehab och jag vet att jag kommer inte att stänga den dörren! Jag tror annars att jag och Elin blivit ett bra team i Slite, hon är rätt person på rätt ställe!
Men säg den glädje som består, "han där uppe" tycker ju nåt annat, han tycker väl att det blev för bra med all glädje så jag skulle väl taggas ner lite, och va hittar man på då? jo lite cellgift kanske. I morgon kör jag igång igen med cellgift för att sedan fortsätta med det 1 gång i veckan, hur mycket tid tar inte de av ens liv? En jävla massa tid! De senaste fyra-fem veckorna har symtomen kommit smygande med febertoppar, frossa, illamående, ömhet i buken, en himla trötthet och sist kom den förbaskade klådan, så nu sitter man här och ser ut som en klösbräda till katten. Så nu hoppar jag på cancertåget och tar en runda till. Ibland känns det som att min kropp mår bäst om han får lite cellgift, kanske de är så att jag är lite av en missbrukare :-)
Nej jag ska njuta av våren nu och se framåt, allt kan bli bättre, snart sitter jag på cancerbergets topp som segrare!
Kram mina vänner, de va kanske inte så roliga uppdateringar, men men..........
Koss va de händer grejer!
Jag har idag konstaterat att jag är en dålig bloggerska, fast de va elin som sa de. Mitt liv går för fort just nu för att jag ska hinna med. Ska delge lite glada nyheter iaf, jobbar just nu 90% som Arbetsterapeut, skiiiiit kul, men de är allt lite tråkigt att vara borta helt från hemmet på Hemse. Men de va ju de här som jag ville göra.
Började i torsdags i Slite Hemrehab på 50% tillsammans med min kursare, Elin! tänk att vi ska kampera ihop, riktigt skoj. Hon är en väldigt kloktänkt dam så henne kommer jag att ha stor nytta av. Annars är jag kvar på Rehabenhetens mottagning i visby på 40%. Känns som att solen lyser lite lite över mig iaf trots att min sjukdom ständigt hänger över mig som ett stort gråsvartmoln. Jag försöker pressa bort den nu när jobbfronten är lysande.
Men ni som finns nära mig vet ju att det är en ständig kamp jag genomgår, för att glömma sin egen sjukdom så läser man in sig på andras. De finns många i vårt samhälle som kämpar för sin överlevnad, kämpar för en något sånär bra vardag. Många är nöjda bara det är okej, en del slutar aldrig klaga utan vill bara ha mer.
Jag vet att det är flera som följer mig i min sjukdom så lite inf vill jag ge er. Fick sluta med min påbörjade behandling för den gjorde inte så stor nytta, jag har gjort en utredning under två veckor nu för att försöka förstå vad som händer i min kropp, läkaren säger att jag har en väldigt hög aktivitet av cancercellsproduktion vilket gör att det kan växa till sig tumörer, därför så måste man tona ner produktionen med en annan behandling. Vilken de blir och när det blir vet jag snart, som jag tidigare sagt så, den som lever får se.......... fortsättning följer.......
Men just nu njuter jag av att jobba och skiter i allt annat, jag kan ändå inte göra nåt åt det. Fast jag har ändrat min kost för att kroppen kanske ska må bättre...... vi får se. Jag försöker göra roliga saker, unna mig saker, som min goda vän brukar säga - se va jag fått idag av mig själv!!! De har blivit några tjejfester, dansmiddaga och 40 årskalas, full fart, snart är de tjejfest på gång igen!
Ska försöka blogga lite oftare :-) I kväll blir det middag med familjen, en liten avskedsfest för Elin som i morgon drar till Barcelona för att plugga spanska, vi får väl se när hon kommer tillbaka, kanske man hinner ner o hälsa på!
Puss på er hörs snart :-)
Minnesvärda roliga händelser när allt elände började
När allt känns eländigt så får man plocka fram några roliga händelser i ens liv, händelser som man med glädje vill minnas. Jag har försökt leta i mitt minne (som då oftast är borta) om man hittar nåt eller så kollar man på kort och minns väldigt mycket, jag ska ge er några av dessa underbara händelser här♥
Elins underbara bal maj 09 som sen blev en härlig studentfest med värme och glada ungdomar och stolta föräldrar!
Sen kom Gustavs steg ut i livet, dax att avsluta grundskolan för att ta ett litet kliv in den vuxna världen!
Sen började min behandling, vilket kanske inte var så kul med tanke på frissan men de va bra att den gjorde mig frisk (trodde jag ja), man lever alltid på hoppet. Sen fyllde mannen i mitt liv 50 år som till allas förundran var hur vi skulle orka med en stor fest, men vi hade bestämt oss, de kanske blev det sista stora kalaset vi skulle få möjlighet att ha ( och inget har ett svar på om det är så heller), vi hade iaf en härligt rolig fest som aldrig tycktes ta slut, den är ett stort minne för oss! Senare så bar det av till Bryssel, dit våra döttrar hade dragit för att hitta lyckan :-) Och den resan har ni redan hört väl om så den lämnar vi snabbt!!!! Fast trevligt hade vi.
Sen kom då julen närmare med både julkuls pyssel vid Fie och allt som hör till och som sedan övergick till julafton med paket och fyndiga rim och när lilla kexet kom hem och gjorde sig påmind! De va några glimtar i mitt 2009 då jag blev sjuk och samtidigt trodde att jag blev frisk, fortsättning följer........... KramNytt härligt år, eller?
De va värst va slutet av året gick fort, helt plötsligt va julen över och det var dax att förbereda sig för ett nytt år. Julen blev i år lite annorlunda, för det första så jobbade både jag och E på julaftons morgon så det blev ingen traditionell julfrukost i finrummet, för det andra så infann sig ett ruskigt snöoväder med både fastkörning i snön och snödrivor längs alla väger så framkomligheten var omöjlig vilket gjorde att jullunchen med släkten fick ställas in, så för första gången i historian var familjen hemma. Bara vi i familjen, (när väl jag som jobbade sist kunde ta mig hem på em) vilket var himla mysigt. Vi hade en härlig kväll med julklappsöppning som gjorde att barnens ögon tindrade av glädje, som när de va små. Någon blev snopen, någon fick ångest över va hon egentligen hade önskat och som blev verklighet, någon började gråta, vilket fick andra att skratta, och jag själv fick så fina presenter av min man och av de nu vuxna barnen som jag inte trodde man gjort sig förtjänt av.
De blev kalas ändå på de andra dagarna, både med min släkt och B släkt, hann även med julkalas hos fina bästa vännen.
Annars va det härligt att ha alla hemma trots att de ibland kan kännas lite jobbigt när man blir många. Mellandagarna har varit fyllda av hockey, jobb och att umgås. Nyår bjöd på härligt sällskap på ljugarn och en gastkramande hockey match mellan Sverige och Kanada, vilket gjorde att raketerna fick ställas in, fast vi hade ju G, hon fick agera raket när de hände nåt på tv:n.
Mitt nya år börjar väl inte så väldigt bra, cellgift redan på tisdag, får väl se hur de går med det. Min kropp känns tom ibland, som att allt skulle vara borttaget, förutom hjärtat då som får mig att gråta ibland. Snart har det gått två år av mitt liv i cancerns händer, och det är ännu inte slut......... tar de någonsin slut?
Dottern kom hem i mellandagarna och chockade mig, samtidigt som jag blev väldigt rörd....... hon fick nämligen en tatuering i julklapp, hon hade önskat sig de, ingen fick veta vad motivet va, och jag litade på henne, hon skulle aldrig göra nåt hemskt de visste jag, men trodde aldrig att de skulle stå Mor lilla mor, vem är väl som du. Men nu gör de det iaf!!!!! puss älskar dig!
Hoppas att året kan bli bra, och det blir vad man gör de till,jag ska göra mitt allra bästa. Gott nytt år till alla mina vänner!
