Jag är nog ingen bloggare, eller så är de så att jag bara vill skriva när det finns något att skriva om.

Just nu ligger jag i soffan med en segdragen förkylning i min redan nedsatta kropp, det är nog en viss fördel om man är "frisk" innan man blir sjuk för att orka, eller va tror ni?

 

Mådde ju inte så bra på försommaren, mycket problem med svullna och smärtsamma ben, att ta sig fram några steg efter behandling kunde göra så ont att man ville hugga av sig benen. Men det är tur att det finns stödstrumpor, och ganska snygga sådana :-) men tanken att vandra runt hela sommaren med kortbyxor och stödstrumpor var ju inte så tilltalande men ändå så gör jag vad som krävs bara jag blir FRISK!

 

Efter tre behandlingar och en röntgen så kom då det positiva svaret........tumörerna på levern hade krymt, tjoho, de hade gått åt rätt håll. Att få ett sånt svar kan tyckas vara överlyckligt att få men har man fått flera sådana besked under tre års tid så infinner sig inte den riktiga tron att det ska gå bra denna gång heller. Man blir givetvis glad at de är positiva besked, men kan jag lita på det? den som lever får se. Men jag blev glad för att det blev ett uppehåll på behandlingar under sommaren.

 

Sommaren blev ganska bra trots lite mycke av regn och kyla. Fast riktigt bra vart den ju inte, när jag då mådde bra så gick gubben och skadade sig, fick en grov ruptur i hälsenan med facit. operation med 4 veckors gips och 3 veckors stövel och mycket vilande, samt sjukskrivning september ut. Ni kan ju förstå hur kul det var för honom att inte kunna vara med på så mycket, och hur kul det var för mig när vi hade en inbokad resa till Prag 3 dagar efter op och vi förstod at han inte kunde komma med. Hur skulle vi nu göra, men då ringer man sväggu i stockholm som fick några timmar på sig att svara innan jag bokade av även min resa, de tog 5 min för henne att bestämma sig, och vi hade jätte kul tillsamman med bästa vännerna vid Fie, kanske inte så kul för T med tre shoppingsugna damer :-) Återkommer med bilder från sommaren.

 

Idag har jag påbörjat och klarat av ytterligare två behandlingar men känner att kroppen tar mycket stryk, har inte så mycket kraft och kondis men en stark överlevnadsenergi, ser framemot röntgen i nov för att se om de minskat ytterligare. Biverkningarna kom som ett brev på posten efter uppstart, men jag får stå ut trots att jag ibland knappt kan gå på mina fötter, bara jag kan bli bättre i min sjukdom.

 

Återkommer snart! jag lovar.

 

Kram mina vänner och tänk på att skänka en liten slant till cancerforskning som kanske kan göra mig och mina likasinnade lite friskare!